En betydligt tuffare sträcka på ungefär 18 mil än vad vi hade väntat oss. Oerhört vacker natur av högfjällskaraktär med stora höjdskillnader varje dag. Mina dagsnotiser kanske kan uppfattas smått negativa men i ett annat väder och framförallt utan kravet att prestera kilometrar på utsatt tid skulle jag mer än gärna återvända till detta folktomma område av vår fantastiska skandinaviska fjällvärld.

Nu har vädret slagit om och jag sitter i kallingar och solar utanför stugan med Bo Kaspers fantastiska ” Någon borde tycka om mig” i lurarna. Bella och Milton är i god form för nästa etapp. Själv har jag problem med de skavsår i hålfötterna jag fick redan första dagen. Jag förbannar mitt felaktiga val av sulor. De har plågat mig rejält och inte fått chansen att läka.

Idag tar jag inte ett steg i onödan för att de ska bli så bra som möjligt inför morgondagens fortsättning söderut längs Kungsleden. Vi ska nu ta det lugnare, dels för mina fötters skull, dels för att inte fortsätta slita för hårt på våra kroppar. Med bättre väder och mer mat i ryggsäcken ser möjligheterna goda ut.
Vi hoppas även på att tillgången till internet blir bättre så att det blir möjligt med tätare uppdateringar.
Om ungefär sex dagar väntar vännen Tobias Spiik i sin familjs stuga vid Saltoloukta där han utlovat kall öl och torkat renkött till törstiga och hungriga vandrare. 😉 

jag drev med Bella i flera dagar om att när vi kom till Sverige igen skulle vädret bli bättre. Mycket riktigt, vi behövde bara passera gränsen innan det sprack upp och sen dess har det varit klarblå himmel och riktigt varmt. Det kommer fortsätta ett tag nu!