Rötviken – Önrun 34 km

Idag har vi passerat 100 mil på vår långa marsch genom Sveriges fjällkedja.

Vi hade bestämt att vi skulle ta igen gårdagens förlorade km om vi pallade.
Därför blev det en tidig morgon efter en något orolig natt då norska fågeljägare invaderade campingen sent på natten under buller och bång samt var upp ännu tidigare än oss och rastade hundar.

Iväg milen ner mot Häggsjövik och raskt in på vägen mot Bakvattnet. Härligt väder med sol och lagom vind för att det inte skulle bli för varmt.
Visserligen bitvis rätt kuperad terräng men det går ändå betydligt fortare att gå väg, framförallt nu sen Bella fått sina gymnastikskor på fötterna.
Då är det bara min hälsena som sinkar oss och idag har den faktiskt gått skapligt. Med hjälp av Ipren, Diklofenak och liniment förstås men ändå.

Lunch i vindskyddet en bit in på vägen mot Bakvattnet som skydd för solen och sen vidare. Inte mycket att säga egentligen mer än oändligt travande längs väg genom skog.

Byn Bakvattnet låg vacker ovanför sjön och en man vi pratade med var oerhört positiv till framtiden för området. Han menade att turismen skulle växa och odlingsmark åter skulle öppnas. Gärna med hjälp av skattebefrielse för området under tio år men även utan den dopingen.

Vi hade en tanke om att försöka ta oss upp för det lilla fjället Önrun som avslutning på dagen för att få nedförsbacke en stor del av morgondagen.
Det blev ett tufft pass att ta oss upp förbi ett par små stugbyar på sluttningen och när vi hittade vatten strax nedanför toppen med en härligt jämn plats och fin utsikt i solen stannade vi mycket nöjda med vad vi uppnått.

Vi träffade på en äldre, ganska bitter, kvinna som berättade att det var en privatperson som köpt hela fjället av kommunen. Därav lyxfastigheten på toppen där det tidigare funnits en våffelstuga för allmänheten. Nu var det bom över sista vägbiten och privatskyltar uppsatta.

Vilken utsikt den personen köpt sig, helt avskiljt från annan bebyggelse!