av

Dag 55

Storrödtjärnsstugan – Grövelsjön 23 km

Målgång!!!!!!!! 

 

Bella sov nästan inget alls och jag sov som en stock men vaknade tidigt och ville iväg. Vår första natt i en STF-stuga på hela turen.
Jag behärskade min iver och vi tog en lugn morgon i samtal med stugvärden Eva.
Vi kom iväg vid åtta och det visade sig att det var närmare och lättare att gå till vindskyddet där vi först tänkt campa än vi trott. Tror ändå det var rätt beslut att ta sista natten i en varm stuga så slitna som vi var igår kväll.

Vidare över Olshöjdens stenparti som skulle vara vår näst sista stenhög och ner till sjöpassagen. Vi pausade en stund vid stranden men bestämde att vi skulle ta en längre paus när vi tagit stigningen upp på Långfjället och även det som skulle vara sista sträckan med stenskravel. Vi klättrade snabbt uppför till bäcken på höjden. Då hade solen gått i moln och åter igen blåste det en hård kylig vind precis som det gjort de senaste dagarna.

 
 
Vi tog ändå en ganska lång paus, tejpade slitna fötter och åt de sista mackorna med tubost som vi kommer att äta på en väldigt lång tid framöver, innan vi gav oss i kast med den sista milen. 

Ingen mer stigning och ganska hyfsad stig att gå så nu gick det undan. Fem km bara försvann under fötterna, ytterligare en kort paus och sen sista biten ner. 
När vi såg vimpeln på fjällstationen skrek vi högt bägge två och det var inte långt till tårarna för någon av oss när vi till slut nådde fram.

Vilken härlig och häftig känsla för oss att vi faktiskt hade klarat det ingen av oss egentligen på allvar trott vi skulle klara från början.

 
Sista knapptryckningen på spot-sändaren!

Vi hade varit lite för snabba så mottagningskommitten var inte på plats utan vi fick vänta in dom. Kramkalas utbröt men vi var rätt svettiga och kalla så vi skyndade oss ner till duscharna nu när vi äntligen skulle få dra på oss civila kläder igen.

Efter dusch inleddes hemfärd och det kändes riktigt gott att få krypa ner mellan sina egna lakan ett antal timmar senare.

Hur lång tid kommer det att dröja innan allt känns som vanligt igen?

30 tankar om “Dag 55”

  5. Kul att läsa hur resan har gått de senaste två veckorna, från soffan 🙂 En riktig skön känsla att vara klar, antar jag. Bra jobbat, och vilka minnen det blir. Efter det här lär det ta lååång tid innan ALLT känns som vanligt igen 🙂

    Gilla

    Svara

  6. GRATTIS!!!
    Fantastiskt kämpat av er (alla tre)!
    Hoppas vandringen så småningom blir som gamla lumparminnen, bara roliga minnen…
    Återkommer säkert med lite funderingar inför min vandring. Tänker gå samma håll som ni, söderut…

    Gilla

    Svara

  7. Grattis! När jag tittar på kartan så slås jag av vilken otrolig lång sträcka ni har gått! Jag vet hur det är att, trampa i myrar, balansera över stenpartier, brottas mot ris och allt annat snårigt helvete, gå i medvind tillsammans med miljoner mygg, MEN jag har aldrig gjort det i 55 dagar. Det har varit ett spännande nöje att följa er via bloggen.

    Gilla

    Svara

  8. Jag får sälla mig till skaran av gratulanter. Sista etappen har ni verkligen pressat men det är klart ni hade väl tränat lite före. Vi får väl hoppas att det aldrig kommer att kännas som före igen. Då skulle ju det här bara varit ogjort arbete. Ser fram emot att få läsa om er vinterversion nån gång senare. Men ni får väl hitta en annan väg så ni slipper den där myggsträckan som aldrig skulle besökas igen. Inte ens på vintern….
    Och stort tack för underhållningen.

    M.v.h. Leif

    Gilla

    Svara

  9. Grattis, grattis! Jag är (trots allt) avundsjuk! Skulle gärna göra något liknande men med mycket kortare dagsetspper – en njutningsvandring med vardagslivet i fjärran!

    Gilla

    Svara

  10. Grattis! Var stolta över er prestation! Har varit så roligt att följa er och se vilka vägval ni gjort! Ser verkligen fram emot att träffa er i höst!

    Gilla

    Svara

  11. Grattis!! Vad härligt det har varit att följa er blogg och er fantastiska resa! Vi beundrar er styrka och envishet att inte ge upp.

    Hälsar personalen på B2 genom Annette

    Gilla

    Svara

  12. Hjärtliga Gratulationer! Det har varit så fantastiskt roligt att följa er 3 på vandringen genom den vackra vackra (ibland lite steniga…) fjällvärlden. Sååå inspirerande! Hoppas att ni nu kunnat landa i vardagen … och mår bra på alla vis, särskilt er underbara trofasta fyrbenta vän!? Milton borde ju få en specialare – en liten Gröna Bandet medalj till halsbandet! Önskar er allt gott! [hjärta]

    Gilla

    Svara

    • Tack så mycket! Jodå vi har landat och återhämtat oss. Bella har redan jobbat sen i tisdags, jag börjar i morgon. Milton är nog rätt less på oss nu. Första dygnen sov han hela tiden men nu vill han ut i skogen igen och dit har inte vi andra två velat ta oss än. Nu börjar det kännas rätt tomt så risken finns att det dyker upp någon ny tokig idé snart.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar