En sista nerförsbacke!

Efter cyklingen jagade jag hotell. Fanns inte ett rum att uppbringa i Flåm, Gudvang eller Aurlandsvangen. Fullt överallt!

Fick till slut tag på ett rum i Österbö, där Aurlandsdalens avslutande två mil börjar, natten därpå.

Efter en tältnatt utan dusch åkte jag in till Aurlandsvangen på morgonen. Eftersom det inte var incheckning före kl 15 hade jag en del tid att slå ihjäl och jag visste att ”Aurlandsfjellet Extreme Triathlon” gick den dagen. De startade med 2 km simning i fjorden. Fortsatte med cykling fram och tillbaka över fjället till Laerdalsöyri, runt 9 mil. Ösregn hela tiden och det blåste bra på fjället också. Jag åkte upp till Österbö och blev förvånad över att se målfållan byggas upp där. De skulle alltså avsluta loppet med att springa drygt 21 km upp genom Aurlandsdalen. Samma branta sträcka som jag skulle gå nerför dagen därpå.

Jag fick mitt rum och från balkongen kunde jag se segraren gå i mål på 6 timmar och 33 minuter efter runt 4000 höjdmeter under loppet. Fortfarande i kraftigt regn!

Det är fascinerande vad en vältränad människokropp kan klara av.

Deltagare ramlade in hela eftermiddagen och kvällen. De sista på tider över 12 timmar.

Efter dagsregn kunde jag bara hoppas på bättring till nästa dag och min egen avslutande triathlonsträcka.

Och vilken dag jag fick!

Om väntan är min sämsta gren så är hotellfrukost kanske min starkaste. Önskar bara att det räckte med att äta en gång om dagen.

Klarblå himmel från start och det såg ut att hålla i sig. Hade lastat ryggsäcken för möjlig övernattning eller bara för att få lite bra träning beroende på vilket val jag gjorde.

Det gick en buss tillbaka till Österbö vid kl 17 så hann jag ner tills dess kunde jag ta den. Hade som sagt ingen aning om hur tuffa dom två milen skulle vara.

Gigantisk jättegryta!

Började gå över mjukt böljande gröna ängar längs sjön vid Österbö. Sen började stigen följa älven. Mestadels neråt och bitvis på en smal klipphylla inhuggen i fjällväggen med älven nedanför stupet.

Stigen användes som förbindelse mellan östra Norge och fjordlandskapet runt Sognerfjorden. Många klövjehästar med tung last har tagit sig både upp och ner längs stigen vilket är imponerande.

Uthuggen stig i klippväggen!

Och branta stup på andra sidan!

Vid varje krök på älven, och därmed också på stigen, möttes jag av fantastiska syner med lummig grönska och häftiga vattenfall från de branta fjällsidorna.

Upptäckte att jag, egentligen utan att märka det, redan gått en mil ner i dalgången.

Passerade flera små gamla ställen där det bedrivits småbruk redan på 1600-talet vilket måste ha varit oerhört tufft att överleva på.

Stannade för paus vid ett av de äldsta och vackrast belägna stället, Sinjarheim.

Sinjarheim!

Fortsatte sen neråt dalgången som mot slutet blev brantare och stenigare. Inte direkt läge för tältning.

Under dagen gick jag om ganska många som startat tidigare. Är det någon gång som min rutin och styrka som vandrare visar sig så är det när det går mer nerför än uppför. Två mil känns inte särskilt långt. Efter min stadiga frukost gick jag sträckan utan att stoppa i mig mer än en chokladbit. Desto mer vatten i värmen!

Väl framme vid servicebyggnaden i Vassbygdi samlades allt fler. Några hade personbilar parkerade och försvann men det var en stor grupp som väntade på buss åt bägge håll. Blev tydligt hur många som gått sträckan den här strålande söndagen.

Tog bussen tillbaka till Österbö lagom som regnet återigen började falla.

Tredje delen av det jag planerat var avklarad. Visserligen betydligt kortare vandring än tänkt men en helt fantastiskt vacker sträcka.

Har gjort tre olika aktiviteter som alla varit speciella på sitt sätt och definitivt värda att uppleva. Norge har så stora områden med helt magisk natur av olika slag. Eller som en väns kommentar till en bild på Insta: ”Norges natur är dopad!” Ja, definitivt krondopad!

Sen har det här varit ett i min smak lite väl turistanpassat och välfrekventerat område att besöka men det är rätt självklart att det blir så med dom förutsättningarna.

Så var det bara att bege sig hemåt till vardagen igen och börja drömma nya drömmar. Problemet är att för varje sak som bockas av på min ”bucket-list” verkar det tillkomma tre nya.

Jag ska säkert vara glad för att det finns gott om idéer att förverkliga!

That’s all folks!

2 tankar om “En sista nerförsbacke!

  1. Aurlandsdalen var fantastisk, men Flåm var en skuffelse. Et turistJippo av dimensjoner, men Ægir Bryggeri var et hyggelig besøk og med godt lokalprodusert øl. Har også ”rustikk” og god mat å servere i 2 etg.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s