Hyfsat väder, framförallt på förmiddagen, sa YR. Lokalbefolkningen hävdar dock att YR har mest rätt när det gäller gårdagens väder. Frukost och kaffe, sen ner till kajaken och iväg. Dryga milen in till Gudvang.

Nu bar det av in i den allra smalaste delen av fjorden. På ett ställe bara 250 m bred.

Det kändes ganska tungt. Har ingen koll på om tidvattnet var på väg ut eller om det bara är motström av allt vatten som rinner ner inne i fjorden. Inte samma markanta skillnad på vattenstånd här som vid Helgelandskusten där det skiljde 2-3 meter mellan ebb och flod.

Plötsligt upptäckte jag att jag gled precis intill en klippvägg som reste sig kanske 800 meter rätt upp. Inte så smart med tanke på risk för nedfallande sten. Gled ut en bit och förvånades av att det var så lugnt på båtfronten.

När jag till slut mötte en rutebåt höll jag in mot land igen. Då rullade ett gäng sälar av en klippa ner i vattnet. Jag låg still en stund och försökte fota men dom bara jävlades med mig. Så fort jag lyckats zooma in ett sälhuvud så dök det och kom upp någon helt annanstans. Jag gav upp!

Raskare än jag trodde passerade jag den lilla byn Backe och kom fram till Gudvang.

När jag gled in lämnade Fjord Kongen hamnen för full maskin och gick precis intill mig. Kanske ville han se mig kantra men det gick han bet på!

Gick in på Joker, plockade ihop lite godsaker till enkel lunch och frågade om jag kunde ta ut kontanter i postkassan. Behövde pengar för att betala mitt boende till Arild. Det gick inte med svenskt kort sa kassören och när jag då skulle betala mina varor fanns inte kortet i plånboken. Bara att slokörad och tomhänt gå därifrån.

Igår kväll tog jag med mig kortet ner till mitt snyltande på Arilds WI-FI för att förnya en prenumeration. Stoppade det i bröstfickan på tröjan och glömde sen lägga tillbaka det i plånboken. Det börjar bli för många missar nu!

Det gick ingen nöd på mig alls eftersom fikaluckan på kajaken var proppfull. Det ska fikaluckor alltid vara enligt lag, så det så!

Och jag fick ju ändå inte ta ut pengar men ändå….ansökan om förmyndare närmar sig brådstörtat.

Efter en kortare paus än tänkt paddlade jag tillbaka mot Dyrdal. Helt plötsligt var det gott om både båtar och andra kajaker. Kom på att jag nog inte lever efter samma dygnsrytm som turisten i gemen.

Ett tag försökte jag styra och parera vågorna från båtarna men snart insåg jag att det inte var någon idé. Det kom vågor från båtar som jag mötte, båtar som körde om mig eller vågor som kom tillbaka från klippväggarna på sidorna. Båtarna körde ändå relativt sakta i den trängre delen av fjorden så det var ingen fara.

Paddlade längs fjordens andra sida nu och fick se klippan Breiskrednosi som jag hade velat nå igår. Riktigt mäktigt och jag förstår vilken fantastisk utsikt det måste vara därifrån. Den upplevelsen adderar jag till min hink-lista, vilken redan är lång som papperet på en toarulle.

Vid en av fjordens smalaste passager hade en privat lyx-yatch ankrat mitt i farleden så att de andra båtarna fick väja för den. Så ynkligt liten att den inte ens hade helikopterplatta.

Ganska raskt var jag sen tillbaka till Dyrdal men utan pengar att betala mitt boende med.

Dagen därpå vaknar jag till klarblå himmel och solsken för första gången sen jag passerade gränsen.

Funderade ett slag på att göra en nu topptur. Idag skulle det vara en himmelsvid utsikt därifrån.

Hade ändå bestämt mig för att paddla tillbaka och så fick det bli. Sa ”på återseende” till Arild och paddlade iväg. Trots rätt kylig luft rann svetten ner i ögonen så länge jag paddlade i sol. Kom jag i skugga av bergen blev de betydligt kyligare.

Här och var dök det upp ett svart sälhuvud framför kajaken. Ungefär som att ryska attackdykare spanade på mig. Så fort jag fått fram telefonen ur fikaluckan och börjat zooma så dök huvudet igen. Jag gav upp!

När jag skulle korsa fjorden för att runda udden och in i Aurlandsfjorden igen blev jag tvungen att vänta ut trafikstockningen. 5-6 båtar på en gång i alla riktningar. Många vågor blir det!

Sen blev det raka spåret till Undredal och upptag. Lastning och raskt iväg till Voss för att lösa bristen på sovsäck.

Nu väntar nästa lilla eskapad!