Missförstå mig inte! Jag gillar verkligen att paddla kajak och den tar mig till platser jag annars missar. Jag befinner mig direkt i naturen på ett helt annat vis än i en båt. Jag tar mig relativt fort, och helt tyst, fram med måttlig ansträngning om det inte är motvind.

Det är bara sååå mycket grejor att hålla reda på. En speciell utstyrsel från topp till tå som inte går att använda till något annat. Och det ska komma från honom som, nästan uteslutande, ekiperar sig på Haglöfs Outlet i Avesta!

Sen är det flytväst och kapell, paddel och pump. Därefter ska man hitta en bra plats att sjösätta, lyfta av kajaken från biltaket utan att tappa balansen på det långa åbäket och riskera repa bilen, i vattnet med den och sen själv ta sig i utan att bada ofrivilligt och bli till åtlöje för eventuella åskådare.

När man därefter väl hunnit en liten bit drabbas man av det män i min ålder har en viss benägenhet för efter två rejäla koppar kaffe till frukost. Dags att pinka!

Alla är nämligen inte skapta på samma vis som en av mina vänner som påstår att han fortfarande klarar sig med två tillfällen per dag. Visserligen ser han då, två gånger per dygn, ut som en kvinna i begynnande grocess eller, kanske mer troligt med tanke på att han är man, med en rejäl gubbmage innanför byxlinningen.

Då ska man hitta ett lämpligt ställe att gå iland på. Upprepa den riskabla proceduren med att ta sig ur och sen, efter avklarat värv, i båten igen. Dessutom så ska kanske kapellet av och på igen. Sitter det dessutom med hängslen innanför flytvästen – ja ni fattar.

Kanske är så att det egentligen mest handlar om att jag fortfarande är aningen otrygg med mitt kajakande.

Tillbaks till vandrandet!

Allt är så enkelt. Inatt har regnet vräkt ner. Det som igår var rännilar nerför bergssidorna är idag floder. Enligt prognosen skulle det regna igen under dagen. Alltså lika bra att ta en promenad uppåt dalgången.

Kortbyxor, T-shirt, regnställ och lite snacks i en packpåse på ryggen. Så enkelt är det att vandra!

98% luftfuktighet och åtskilliga höjdmeter så ingen idé att blöta ner mer kläder även om det är kyligare än tidigare.

Vägen upp genom dalen är den lummigaste djungel man kan tänka sig. Arild säger att gräset växer 4 gånger så fort här som på östlandet tack vare den naturliga växthuseffekt som fukt och värme i kombination åstadkommer här.

Träffade får-bonden som hade omkring 500 får gående på fjället och i dalen här. Utan dom och de fåtaliga människor som försöker hålla brukslandskapet öppet skulle djungeln ta över på nolltid.

Älvfåran i mitten av dalen skär sig allt djupare ner i dalgången och nattens regn har gjort alla flöden sprängfyllda.

Efter några km uppåt kommer jag till ett himmelrike på jorden.

Gården Draego ligger öppet på en grönskande slänt där man fortfarande ser en lite glipa av fjorden långt därnere.

Här skulle jag gärna vilja tillbringa en höstvecka när färgerna ändrar sig och luften är hög och klar. Sitta vid fönstret och titta på utsikten med en brasa sprakande bakom ryggen. Ta en topptur när det är klarblå himmel. Eller varför inte en vårvecka när grönskan spirar och allt vaknar till liv igen!

Tyvärr är det inte Arild som äger den så jag vet inte om den går att hyra.

Fortsätter den allt sämre vägen upp till sätern Hjölmo som också är slutet på vägen. Här har man lämnat fjorden bakom sig och istället öppnar sig en fjällvärld med Fresvikbreen på 1642 meters höjd inom bara någon halvmils avstånd. En glaciär så nära inpå djungelgrönskan!

Jag går en bit till på stigen upp mot utkikstoppen. Det regnar lätt och tyvärr är bergen insvepta i dimma mest hela tiden. Låg molnhöjd, dimma och regn ihop med allt vatten som forsar fram efter natten gör att jag bestämmer mig för att vända. Har ca 4 km och 500 branta höjdmeter kvar upp till stupet ner mot fjorden. Inte riktigt läge för det idag när det förmodligen ändå inte är någon utsikt.

Hemåt går det betydligt raskare. Stannar och fotar eller hälsar på några får här och där. Genomblöt och hungrig så hägrar varm dusch och mat!

Två faktorer som ofta får mina ben att röra sig snabbare.

Facit blev en på många vis enkel men härlig vandringstur på 14 km och 650 höjdmeter.

På kvällen sitter jag länge på bryggan och tittar på båtarna som passerar. Nya paddlargäng med 7-8 tält kamperar på de två grönytor jag ser från bryggan. Varje dag nya gäng. Vad jag vet så finns det inte toaletter på alla ställen. Det är också en väldigt begränsad yta innan klippväggen bakom reser sig lodrät upp. De kanske har portabla bajamajor med sig eller placerar ut i förväg.

Det är så tydligt att med en kort säsong gäller det att kräma ur så mycket pengar det bara går. Funderar på hur länge en sån här plats överlever massturism utan att naturvärdena tar alltför mycket stryk.

Fårbonden sa att det knappt finns fisk i fjordarna längre, oklart varför enligt honom men gott om säl och reglerade vatten som hindrar laxens fortplantning var två misstänkta orsaker. Och vattnet är inte lika klart som vid Helgelandskusten enligt min bedömning.

Pratade med ägaren till en camping i Gudvang häromdagen som sa att debatten om hur långt de skulle gå i sin ”prostitution” bitvis var rätt het. De som lever på turismen gör stora pengar. De som inte gör det har bara nackdelarna.

Jag är tyvärr själv en del av något jag egentligen ogillar!

Arild har fått hjälp av ett gäng Nepaleser att reparera en stenlagd stig. De är mästare på den typen av stenarbete och varje sommar sen flera år tillbaka kommer ett gäng till Norge för olika projekt.

De har reparerat många olika leder i norska fjällen samtidigt som pengarna de tjänar här har byggt mycket välstånd i deras hemby i Nepal.