Herrmiddag!

I lördags hade jag ett gäng vänner över på herrmiddag. Då några av dom är seriöst intresserade av mina galna planer, andra mer ifrågasättande av mental status, tänkte jag låta dom smaka på en normal trerätters. Ett och annat besviket stön hördes från någon av de mer hungriga gästerna när förrätten bestående av en bit Wasa sportknäcke med tubost dukades fram tillsammans med lätt smaksatt vatten i plastflaska.

Huvudrätten bestod av lövbiff med skivad potatis och grönsaker avnjutet i matkåsor med hjälp av spork. Smak och konsistens fick godkänt under det att kåsorna tömdes.


Desserten var faktiskt en skapelse som hållit måttet även på en mer normal bjudning. Hemmagjord energikaka på en bädd av torkad mango med torkade äpplen och physalis som garnering. En höjdare för den sötsakssugne!

Av rädsla att bli belagd med en ”Fatwa” från min mest hugrige väns sida kände jag mig tvingad att därefter börja om med en mer förväntad bjudning och viss hungerspänning runt bordet gav vika för en mer avslappnad atmosfär. Kan lova att upplägget borgade för många skratt men även diskussioner runt det kommande äventyret.
 
Annonser

Findus-filialen!

Sen strax före jul har mattorken gått varm i perioder. Grönsaker av alla tänkbara slag har samlats på hög. Nu har nästa steg påbörjats. Proteinet torkas och mixas till färdiga matpåsar för vacuumförpackning och infrysning. Vi räknar med att göra upp mot 120 st påsar om två portioner i varje. Planen är att vi ska äta en påse till lunch och ännu en till middag.

 

 Efter problem med att påsarna fått pyspunka testar vi nu tipset med att lägga in en servett som skydd för plasten. Det verkar funka.
 
Nu gäller det att försöka variera oss så mycket som möjligt. Risken finns annars att vi aldrig någonsin mer kommer vilja äta taco-kryddad köttfärs eller kycklingfilé i curry. Fantasin måste flöda och det gäller att våga prova. Vi lärde oss en hel del förra sommaren om storlek på portioner och mängden krydda som försvann i torkningsprocessen så vi ser fram emot en något mer aptitlig meny i år.
Förra årets tärnade kassler får ingen ny chans. Den hade gått att använda som gummikulor för pistoler. Tror inte heller vi bryr oss om att testa det i dessa dagar så populära hästköttet.
 
Vi tar tacksamt emot tips på lämpliga recept!
 
 
 

Med stora förväntningar ser vi som syns nedan fram emot sommarens stolleprov!

 

 
 Mitt namn är Björn Johansson. Med en fjällgalen far, färdledare i Lapplandsfjällen redan på 50-talet, kunde väl inte livet utvecklas annorlunda för mig. Jag gjorde min första vandring på Kungsleden som femtonåring ihop med en kamrat som köpt sitt regnställ på OK innan avresa. När vi kom fram till målet bestod hans regnställ mer av silvertejp än något annat. Jag fick blodad tand och har därefter fortsatt med årliga fjällvandringar. I många år bestod en del av mitt arbete av att leda grupper med patienter från sluten psykiatri på vandring i fjällen. Oerhört givande och lärorikt.
Med dom erfarenheterna Blinkar i bagaget har jag på senare år försökt få mina barn att uppskatta det jag själv älskar att ägna mig åt. Efter att under lång tid planerat att vandra hela Kungsleden i eremitens skepnad och genomföra den vandringen, med sällskap från Jäkkvik mot norr, förra sommaren blev det så tomt efteråt att någon ny dårskap var tvungen att hittas för att fylla tomrummet. Vad kan då passa bättre än Gröna bandet?
 

 
Jag heter Isabelle Björkhage och även om jag är så liten till växten att jag nästan klarar mig med ryggsäcken som liggunderlag så har jag passerat de tjugo. Jag drabbades i tidig ålder av indoktrinering från min fars sida och kan väl idag betraktas som lätt miljöskadad. Min första natt i tält avklarades vid fyra månaders ålder.
 
Efter ett antal fjällvandringar i både Jämtland och Joutenheimen bestämde jag mig förra sommaren för att hänga på farsan andra halvan av hans vandring på Kungsleden. Då pratade vi om hur vansinnigt det var att vandra långa sträckor varje dag och att man istället skulle ta sig till en fin plats, kanske någonstans i Sarek, för ett basläger och utan tung packning göra dagsutflykter därifrån. Därför har jag nu bestämt mig för att följa med på Gröna bandet. Ler med öppen mun
 
 
 
Jag heter Milton och är en golden retriver som fyller 3 år i Maj. Jag älskar framförallt två saker i livet, att få springa fritt och att äta god mat. Det är inte helt fel att bli lite klappad och kliad också. Att bära klövjeväska är inte lika roligt men matte och husse skulle säkert låta mig svälta om jag inte bar min mat själv.