Dag 21

1 km syd Goabddabakte – Bartutte 30 km

Vi fasade verkligen bägge två för Piteälvens dalgång. Efter regnig natt som hindrade oss från att komma iväg så tidigt som vi tänkt blev vi klara att gå vid halv tio. Bella var på uruselt humör och inte blev det bättre av att regnet började ösa ner efter en kvart.

Vi trampade på en mil ner till broarna över Piteälven där vi lunchade. Så långt hade det varit lugnt på knottfronten. Regnet hade upphört och det klarnade upp alltmer. Vi blev väl lite övermodiga så vi gick vidare över broarna i t-shirt och utan att smörja in oss. 
På andra sidan började det! I den manshöga fuktiga vegetationen blev det, precis som förra året, hysteriskt. Vi kunde inte stanna för att klä på oss och smörja in oss utan vi sprang gatlopp i 4 km, alltmer blodfattiga för var meter.

När vi väl nådde den första, något högre öppna plats, där det blåste lite stannade vi och rensade alla kroppshålor i ansiktet från knott och tvättade av armar och händer den svarta sörjan vi mosat längs vägen.

Helvetet var över för den här gången och lättnaden var stor när vi klättrade upp mot kalfjällsnivån igen. Vi var rörande överens om att den dalgången ska vi aldrig mer återvända till. Inte ens vintertid!

För varje fjällrygg vi passerar känns det som att vi stänger en dörr mot norr och öppnar en ny mot söder. Det känns gott!

Igår stängde vi dörren mot Sarek, som dominerat landskapsbilden i en veckas tid, för sista gången. 
Nu fortsatte vi upp på nästa fjällrygg. Från älvens dalgång på 500 metersnivån skulle vi upp till 1000 meter innan det gick neråt igen.
Vi hade kunnat valt att tälta i ett vackert område innan de sista 200 höjdmetrarna upp över toppen men vår plan om att få en halv vilodag i Jäkkvik drev oss att gå vidare. Kl 18 på kvällen bestämde vi oss för att även klämma den högsta delen och ta oss ner till vatten på andra sidan för att tälta där.

När vi väl kom över började det att regna lätt och vi skyndade på ner till närmaste jokk, slog upp tältet, tvättade av svetten hjälpligt och dök in.

Vid midnatt började nästa skådespel. Ett riktigt rejält åskväder som lyste upp tältet med blixtar, muller som studsade mellan topparna och ett mycket kraftigt regn. En häftig upplevelse av naturkraft när man ligger relativt oskyddad i ett tält strax under högsta toppen i området.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s