Dag 29

Vindskyddet Syterskalet – Hemavan 18 km

Hade hängt mina byxor på tork i vindskyddet igår kväll. Började dagen med att endast iklädd kalsonger och mössa sjungandes den gamla slagdängan ”Gyllne Morgon” gå in i vindskyddet för att hämta mina byxor.
Hade hoppats väcka engelsmännen därinne med min vackra sång men de var redan vakna och förberedde sig för att skyndsamt gå till Hemavan och ta flyget till Stockholm och vidare hem.
Jag hoppas jag gav dom ett minne för livet och inte obehandlingsbar PTS med min skönsång.

Efter frukost haltade även vi ner genom Skalet mot Viterskalstugan. Pausade en kort stund där men vi var ivriga att komma fram så vi vandrade raskt vidare.
Efter någon timme var vi ikapp engelsmännen som startat en timme före oss. Vi förstod nu varför de använt lika många dagar till att gå hela Kungsleden som vi gjort från Treriksröset.

 
 
Framme vid första liften ringde jag till Hemavans Fjällstation där vi igår bokat rum för att höra vilken väg ner som var närmast dit. Motfrågan jag fick var om jag ville ha snabbaste väg ner eller en som sparade knäna något. Jag valde den senare. Det visade sig vara klokt då även den Blå leden var riktigt brant på slutet ner mot Naturum där vi ramlade ut precis vid portalen som avslutar Kungsleden.
 Snabbt ner till Fjällstation där vi blev inkvarterade och informerade om var allt fanns. Vi tömde min ryggsäck och tog den med till flygplatsen för att hämta ut vårt bussgodspaket. Min syster hade fyllt på det rejält innan hon skickade det så vi borde haft två ryggsäckar med oss.

Lovar att den vägde 30 kg när jag slet uppför en bit av slalombacken där Fjällstationen ligger.

Direkt ner till ICA, den största affär vi sett sen vi åkte hemifrån, för att shoppa upp oss på en del godsaker. Bella fick sin hett efterlängtade ostkaka tillslut. Men sen åt hon bara en liten bit och tyckte inte alls att det var lika gott som hon drömt om.

 Tillbaka till boendet och äntligen dags att varva ner. Vi tog middagen först och bastu med dusch därefter. Nu känner vi oss som civiliserade människor igen och, ärligt talat, längtan ut i spåret igen är inte överdrivet stor.

Känns förhoppningsvis bättre efter morgondagens välbehövliga vila.

Vi försökte faktiskt titta på tv en stund för första gången på en månad men mottagningen funkade inte. Vi lyckades bara förstå att nyhetsinslaget vi försökte se handlade om en avvikning från vår arbetsplats hemma. Då kom vardagen snabbt över oss och vi stängde av.

 
 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s