Med fyren och målet i sikte!

Ljosland – Lindesnes fyr 120 km

Sista etappen på ett treårigt, på många sätt ganska vansinnigt, projekt.
Själva etappen är inte mycket att orda om. Tolv mil på asfaltsväg är inte särskilt kul. Inte ens när det är uppehållsväder vilket det faktiskt varit mer än det regnat.
Vi går fortare. Delvis beroende på att vi haft lätta säckar på ryggen och handlat mat efter vägen. Det är inga större problem för oss att hålla ett tempo av 5 km i timmen de första 15-20 km. Sen sjunker tempot när vi går den sista dryga milen i och med att enformigheten i stegen gör att kroppen känns sliten. Vi blir egentligen inte särskilt trötta utan det är mer att det omväxlande gör ont i fötter, knän, ljumskar eller höfter.
Högre temperaturer här nere i söder gör också att svetten runnit rikligare, åtminstone på mig.

Under tre somrar har vi nu sakta men säkert rört oss ner från Nordkap genom hela detta långa land. Ett kort mellanspel i Finland och Sverige första året men annars hela tiden i Norge.
Vi har sett så fantastiskt mycket vacker fjällvärld. Varierande och vacker på olika vis. Vi har naturligtvis även passerat områden vi gärna sluppit gå genom. Framförallt Tröndelags sumpmarker.

Vi har träffat människor vi aldrig, trots korta möten, glömmer och de vi fortfarande har kontakt med. Vi har varit på platser vi väldigt gärna återvänder till.

När vi fick lift den första korta biten från fyren in till Spangereid av ett par norska turister från Ålesund fick vi frågan om vi blivit väl mottagna. Svaret är att det har vi definitivt blivit. Vi har träffat många positiva människor som hjälpt oss när vi behövt det eller som bara varit allmänt trevliga vid våra möten. Det allra senaste faktiskt i fiket på fyren. En egentligen pensionerad äldre kvinna som inte bara bjöd på kaffe, som alla som går eller cyklar NPL får, utan under trevligt samtal även bjöd oss på våfflor med sylt.
Det går inte att räkna upp alla, särskilt inte med mitt dåliga minne, men mötet och tiden tillsammans med Knut och Gail första året med midsommarfirande i Kilpisjärvi som höjdpunkt sticker ut. Liksom vilodagen på Limingen Gjestegård i Röyrvik när vi gått genom Börgefjell. Där vi även mötte irländaren Bernard som driver Tundra Tours med en enorm glöd för natur och friluftsliv. Jag kan verkligen rekommendera ett vildmarksäventyr med honom om man vill göra något häftigt med kunnig ledare.

Eller den dag när vi till slut lyckades ta oss ut från Skäckerfjällen när Milton skadat sig och den första vi träffade på i slutet av en liten grusväg på fjället körde oss sex mil till Stikklestads hotel där vi fick vila en hund som knappt kunde ta sig ut för att pinka.
I år finns minnet av samtalen i Dyranut med familjen som bestämt sig för att tillsammans våga satsa på att ta över och driva fjellstoven där. Familjen som vågat det jag så ofta funderat på och pratat om.

Norge är vårt närmaste grannland men det finns trots allt skillnader. Norge har delvis valt en annan väg i sin utveckling mot välfärdsstaten än Sverige gjort. Jag har beskrivit det tidigare men även under årets del har det slagit mig hur mycket man satsar på att hela landet ska leva. Att man ska kunna överleva på avlägsen landsbygd med mindre rörelser.
Där det i Sverige krävs 80 mjölkkor och stora arealer av jämn och fin åker för att kunna leva på det kan det i Norge räcka med kanske 30 kor eller en större skock får och några åkerlappar på branta fjällsidor. Butiken finns kvar i minsta by och där finns även posten och bensinpumpen.
Jag brukar alltid fråga om de här sakerna när jag träffar nya människor och jag förstår att centraliseringen tyvärr sakta är på väg att äta upp även Norge. Kommunsammanslagningar görs nu på samma sätt som gjordes i Sverige för många år sen. Det räcker inte längre att enbart driva med fårskötsel, du behöver ha fler ben att stå på för att klara ekonomin. En fårbonde som just slaktat får fick 5 kr kilot för köttet. Självklart är priset högre för lammköttet.

Att rikedomarna från oljan gett Norge möjligheten att behålla hela landet levande är ganska tydligt och den minskning av inkomster därifrån som skett på senare år har nog varit påskyndade av centralisering. Bara att hoppas det inte går lika långt som i Sverige.

När man pratar om miljö och olja gäller det att vara lite försiktig och hålla tungan rätt i mun. Norge har flest elbilar per innevånare i hela världen skulle jag tro. Inte bara Teslor utan mängder av de lite billigare märkena. Laddstolpar finns överallt. Med elbil blir inköpspriset kraftigt subventionerat, mycket mer än i Sverige. Dessutom slipper man betala vägtullar som är vanliga för alla broar och tunnlar. Bara där kan man spara stora summor på ett år vid arbetspendling.

Det jobbas med miljöfrågor även om jag ser att tex avfallshanteringen inte är så långt kommen på många håll.

Den stora nyheten som vi sett på nyheterna här i år är en enormt stor satsning på ett nytt oljefält som ska ge 28000 jobb och gigantiska inkomster i 50 år framåt. Ett land med enorma mängder vattenkraft, fantastiskt stor potential för vindkraft eller att utnyttja havsvågor och på många håll goda möjligheter till solenergi utgår ändå från att bygga sin rikedom på att vi ska elda med olja i 50 år framåt. Vi ska bli fossilfria senast 2030 och även Norge har skrivit under Kyoto-avtalet. Där skär det sig totalt för mig! Här planerar de för att bygga sin rikedom på att förorena och förstöra klimatet 50 år framåt.
Jag är fullt medveten om att Sverige delvis byggt sin rikedom på vapenexport under många år vilket inte är ett dugg bättre enligt mig.

Vårt klimat har inte råd med att elda olja i 50 år till och om samma gigantiska summa satsades på alternativ energi skulle Norge kunna bli ledande även där. Ungefär som när flera av oljeländerna runt arabiska halvön satsar på solenergi för att säkerställa inkomster när oljan inte längre går att leva på.
Flera gånger när jag i samtal försökt komma in på den synpunkten märks det direkt att jag är ute på tunn is. Där vill man inte inse vilket ansvar för klimatet som finns att ta utan inkomsterna i andra vågskålen väger avsevärt tyngre.

För den som vill göra en riktigt häftig fjälltur men inte har så lång tid att lägga ner har jag ett tips som jag glömt skriva om tidigare. I nästan varenda DNT-hytte vi passerat har vi sett reklam för en tur som DNT skapat. De kallar den ”Massiv – en 350 km lång vandring längs Norges tak”. Under årets tur har vi gått nästan exakt den sträckan som en del av vår. Den börjar på ett annat ställe i Jotunheimen än där vi började och på ett ställe gjorde vi ett annat vägval över Hardangervidda än den turen gör eftersom den hela tiden går mellan hytter på lämpligt dagstursavstånd. Den turen slutar i Haukeliseter där även vi passerade innan vi fortsatte över Setesdalsheiene.

Jag har inte koll på hur många dagar den är planerad för men såg på Instagram bilder från en vältränad kille som gjort den på 18 dagar. Lägg på 5-6 dagar till så har ni en fantastisk tur.

För vår del är äventyret över för den här gången. Jag frågade Isabelle en vecka innan vi nådde fyren hur hon trodde det skulle kännas. -Lite dubbelt! Skönt att nå vårt mål till slut men tomt att inte ha något att planera för och se fram emot, var svaret.

Ingen av oss upplevde väl den samma känslostorm när vi såg fyren som vi gjorde den gången vi såg flaggan vid Grövelsjön när vi gick i mål på Gröna Bandet 2013. Det hade nog varit väldigt annorlunda om vi gått hela NPL i ett svep istället för över tre somrar. Det blir inte riktigt samma sak!

Och jag delar Isabelles uppfattning om att det känns lite tomt nu när vi är klara. Så brukar det kännas en tid innan nästa idé växer fram.

Däremot är jag, efter att ha gått samma väg över tre somrar, än mer imponerad av de som gör NPL i ett svep. Det är väldigt långt och på många vis mycket krävande med tung och krånglig terräng. Att vi går över tre mil, ibland ett par dagar i följd, är en sak men ska du göra hela Norge under en sommar krävs det att du går så långt dag efter dag efter dag. För att min kropp skulle klara det rent fysiskt hade jag nog behövt vara 25 kg lättare från start. Det funkar inte när man som jag väger 115-120 kg.

Trots allt var det en skön känsla att nå fram till fyren. Vi har gått långt för att komma dit. Tidigare hade vi pratat om att efter sedvanlig fotografering ta ett dopp i havet så nära som möjligt. Den något kylslagna vinden sänkte motivationsnivån för den tanken. Istället gick vi ner till parkeringen och jag höjde tummen i luften. Tredje bilen gav oss lift in till Spangereid. Vi slapp även ett par timmars väntan på bussen in till Vigeland då det tog 10 minuter att på nytt få lift in dit. Buss därifrån till Kristiansand och incheckning på hotell.

Min norske vän Marius som inte hade haft möjlighet att möta upp oss på Lindesnes bjöd istället hem oss till hans hem söder om Oslo. Efter en båttur på Oslofjorden och en härlig grillkväll med god mat och ”kosligt” samspråkande om livet och spännande framtidsprojekt med Marius och lika trevliga hustrun Margrethe bar det till slut av hemåt.

När Bella tyckte det skulle bli tomt utan något att planera för och se fram emot undrade jag om hon inte kände mig.
Naturligtvis har jag fler idéer om framtida utmaningar än vad ledig tid räcker till.

Sen införskaffandet av kajak har jag ett par områden i Norge jag vill paddla runt i efter att ha skaffat mer träning och erfarenhet. Både kortare och längre turer.
Jag har ett par områden i norra Finland jag vill besöka för både vandring och paddling. Vi har inte gått hela den 80 mil långa Nordkalottleden än.
För att inte tala om thru hike New Zeeland, Ungern på Langs eller någon av de stora lederna genom USA. Eller att kanske till och med våga titta på Kanada för både vandring och paddling.

Samtidigt kan jag allt tydligare visualisera mig själv i en ”bobil” med kajak på taket och mountain bike hängande bakpå någonstans i norra Norge. För dit kommer jag absolut att återvända i framtiden!

Framtiden får visa vad som sker!

6 tankar om “Med fyren och målet i sikte!

  1. Gratulerer med fullført Norge på langs! Det var trivelig å gå sammen med dere gjennom Finland, og kult å treffes igjen under min vandring gjennom Sverige tidligere i sommer. Kanskje treffes vi i norske fjell neste gang?

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s