Dag 14

2 km norr Teusajaur – 4 km sydöst Vakkotavara 23 km

Solen väckte oss klockan fem men genom att öppna allt som gick att öppna på tältet kunde vi ligga kvar och somna om. Det blåste så pass att vi slapp få in mygg. 

Vid klockan åtta masade vi oss upp och tog en lugn frukost. Vi började gå vid halv tio. Vi hade två km fram till Teusajaur varav den sista biten var tvärbrant nedför. Som vanligt numer stekte solen och det var vindstilla. 

När vi kom fram till stugan skulle värdparet just ta båten till bortre viken av sjön för att leta hjortron. På vägen släppte dom av oss på andra sidan av sjön. Där hade vi gärna stannat ett par timmar och solat och badat vid denna fantastiskt vackra sjö. Vi visste vad vi hade framför oss så några slappar timmar vid sjön var bara att glömma. Fyrahundra meters stigning på fem km väntade. Det blev en mycket tuff vandring i den vindstilla hettan. 

 
 
 
 Lunchen intogs vid en jokk bakom en sten för att försöka få något skydd mot solen. Därefter trampade vi vidare över fjället och precis som igår började åskmolnen torna upp sig över bergstopparna runt om. När vi framåt sen eftermiddag satte oss lutade mot en sten och tog en sista paus inför den branta nedstigningen mot Vakkotavara såg vi två vandrare komma upp mot oss. Jag skojade med Bella och sa att vi skulle säga åt idioterna att vända för det blev bara stenigare. Helt plötsligt stöp den ena med ett högljutt tjut och blev liggande. Vi slängde på oss ryggsäckarna och skyndade oss ner till dom. Kvinnan som föll låg kvar på backen, blodig i hela ansiktet och blodig om händerna. Vi tog fram det vi hade av första hjälpen och tvättade henne i ansiktet för att se hur illa det var. Överläppen var spräckt rakt igenom, någon tand var trasig och näsan var kanske knäckt. Kvinnan i sjuttioårsåldern och även hennes man var ganska chockade. Vi insåg att läppen behövde sys men att det knappast var ett fall för ambulanshelikopter. När vi pratade med paret kände inte kvinnan att hon skulle kunna ta sig ner till Vakkotavara eftersom det var så brant. Det visade sig senare att hon även gjort illa ett knä. Paret hade ingen mobil med sig utan jag ringde SOS och hamnade i Östersund. De hade ingen aning om var platsen jag beskrev låg. De kunde möjligtvis ordna en sjuktaxi. Istället blev jag kopplad till norrbottenspolisen som inte heller visste var Vakkotavara låg. Kvinnan var nu orolig och uppjagad. Hon sa sig vara villig att betala en egen helikopter vilket jag framförde till polisen. Det hela slutade med att polisen ordnade så att en helikopter från fjällflyg någon timme senare kom och hämtade paret. 

Vi tog oss ner för branten som var ganska hal då det nu hade börjat regna. Väl nere vid stugan berättade vi för stugvärden vad som hänt och sedan gick vi vidare i regnet. Vi hade tänkt ta oss till Suorva men på grund av förseningen kom vi inte så långt som vi tänkt oss. Vi hittade en någorlunda jämn plats strax intill vägen, slog upp tältet och kröp ini skydd för regnet. 

 

4 thoughts on “Dag 14

  1. Vad ni är duktiga. Särskilt du Bella som är så liten och bär runt en stor tung ryggsäck 🙂 Ni har även tur med vädret även om det är varmt att vandra i solsken. Men allt blir ju ändå så mycket finare i solsken. Vilka fina vyer ni får uppleva också.
    Kram kämpa på

    Gilla

    • Haha, ja men det är nog jobbigt för alla som går med ryggsäck! Ja visst blir det finare. Men det är fruktansvärt tungt att gå med ryggsäcken då. Vyerna är belöningen för de jobbiga stigningarna 😉 kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s