Så var äventyret inlett! Flygresan gick bra även om det var visst besvär att få cykeln incheckad trots att jag fått mail med bekräftelse på att det var OK. Det slutade med att de ”sniffade” av paketet och sen fick jag själv bära in det i en hiss.

I Oslo visade det sig också att deras säkerhetsregler tvingade mig att hämta ut allt bagage för att sen ta mig till nästa våning för att checka in det igen. Då hade jag mött Karin och Barne så vi hjälptes åt att släpa upp allt och checka in det igen. Tveksamheter runt min cykelkartong som mättes noga innan de tog emot den.
Väl uppe i Alta klädde vi av cyklarna och pumpade däcken i väntan på bussen. Sen bar det av de sista drygt 20 milen till Honningsvåg. Jag fick en guidad tur av en äldre dam på sätet bredvid mig. Helt perfekt!

Hon tyckte bara det var synd att vi inte kom upp till Nordkap direkt på kvällen i det strålande solskenet och det var bara att hålla med om.
In på vandrarhemmet, skruva ihop cyklar och packa om all packning från flygresa till cykling.

När cyklarna var klara tog vi en sväng in till centrum för en efterlängtad middag.

Fisk på tork!

Idag började vi med att leta upp ett ställe att köpa gas och sen inväntade vi den buss som vi bestämt oss för att ta upp till Nordkap. Vi ville inte cykla fram och tillbaka samma väg och med facit i hand var det rätt beslut. Kan bara konstatera att jag än en gång av kartbilden inte fattat riktigt hur kuperat det var.

Karin drog en och annan skräckblandad suck när hon förstod vilka nedförsbackar vi hade att vänta. Jag suckade mer över det motsatta. Tyvärr måste man någonstans ta sig upp för att kunna rulla ner.
Väl framme vis Nordkap var det tyvärr låga moln och dimma. Vi fotade lite och gick ett varv runt men det var rejält kylig vind så vi satte oss snart på cyklarna för att rulla de 34 km tillbaka till Honningsvåg.

 
Redan efter någon km, innan jag alls kommit igång, gick det rejält uppför en längre sträcka. När mina lungor var på väg upp ur halsen blev jag tvungen att stanna mitt i backen. Karin kom förstås trampande förbi och gav sig inte förrän hon var uppe. Barne däremot gjorde mig sällskap med försöken att trycka tillbaka lungorna på plats igen.

När det vände nerför rullade jag om Karin som bromsade mer än vad jag gjorde.

På det sättet fortsatte det hela vägen tillbaka. Tror jag använde min lägsta växel 80% av den tid jag trampade. Däremellan bromsade vi oss nedför hyfsat branta backar.

Trots kall vind och låga moln blev det en riktigt mäktig tur som ingen av oss vill ha ogjord men så pass mycket kan jag säga att jag hoppas inte det är lika kraftiga höjdskillnader hela vägen för då behöver jag längre semester.

Ursprungsplanerna var att cykla ett par mil förbi Honningsvåg för att sen tälta men då klockan blev ganska mycket, vi hade slarvat med maten och det hotades med riktigt dåligt väder beslutade vi oss för en natt till på vandrarhemmet.

Kändes rätt gott att komma in i värmen och laga maten inomhus. Tids nog får vi användning för tälten.

Det finns olika sätt att fira sin 25-åriga bröllopsdag. Det här är inte det sämsta. En Jäger till kaffet blev det också.
I morgon satsar vi på att komma igång på allvar söderut. De hotar som sagt med grisväder och det vore tråkigt för det var en riktigt vacker sträcka längs havsviken som vi såg från bussen igår. Jag såg så många fina tältplatser att vi skulle kunna ta många dagar på oss till Alta.