Vi kom iväg vid halv nio. Viss ångest över vad som väntade. Mycket riktigt så gick det uppåt i nästan en mil men som väl var inte brantare än att jag slapp kliva av och gå. Det gick faktiskt rätt bra. 
  
Vi fortsatte ett par mil till fram till Skaide där vi tog en ”second breakfast” på smörgås vi fått med oss. Skaide låg i en gryta med berg runtom men på låg höjd så vi förstod vad som väntade. 

  
Nu skulle vi upp över Sennalandet så vi fick glädjen att plocka nästan 400 höjdmeter. Återigen i sakta stigning över lång sträcka. Ju högre upp vi kom desto vitare blev det. Det blev blåare på himlen också vartefter dagen gick så när vi var uppe på höjden var det ett helt vitt landskap och klarblå himmel. Helt underbart! Visserligen något kyligt men vi kunde knappast haft det bättre. Liknade egentligen mer en vårdag i skidspåret.

  
  
  
Kan inte klaga över någonting idag, ja förutom då mina svaga ben och min sadelovana bakdel. Bägge de sakerna får jag skylla mig själv. Hade jag tagit mig tid till mer träning på cykel hade jag kanske inte behövt vara det klart svagaste kortet i trion.

  
  
11mil i den här terrängen är just nu tufft för mig och det blir spännande att se hur det känns i morgon och hur långt vi tar oss då.

  
Alta var en konstigt utdragen stad. Vi har nog cyklat mer än en mil genom den utan att egentligen ha kommit ut ur den heller. Vet inte hur många innevånare men den var större än jag trodde. Och den ligger vackert vid havsviken och Altaälvens utlopp.

  
De närmaste dagarna har jag ganska dålig koll på vad de har att erbjuda både rent geografiskt och på andra vis. Det ska bli spännande!

Hade egentligen behövt få växlarna på min cykel servade men det får nog vänta ett tag till.
Under timmarna i sadeln i den här arktiska landsändan är det lätt att börja fundera. Vad krävs av en människa för att leva här? Vad lever man av? Hur lever man sitt liv? Hjälper sommarens ljus upp vinterns mörker?

Tycker ändå det är en stor skillnad mot den norra delen av Sverige. Här är det liv och rörelse. Det känns inte som avfolkningsbyggd. Är det oljepengarna som är räddningen eller tänker man annorlunda i Norge? Att norrmän är nationalister vet vi men är man även mer lokalpatriotiska än vad vi är i Sverige? Hur får man ungdomarna att stanna eller återvända i de här trakterna? Det går trots allt inte att leva helt utav den vackra naturen allena.
Svaren kanske kommer längs vägen!