Tidig morgon på Atlantic Camping i Kristiansund. Jag tar inga sovmorgnar på ett punkterat liggunderlag. Bara fyllt det två gånger i natt.

  
In till centrum alldeles för tidigt. I väntan på att sportsbutilen skulle öppna tog jag en rundtur med sundsbåten. Den båt som hela tiden går mellan de fyra öar stan är byggd på. Turen tar bara 20 min så jag var snart tillbaka på bryggan.

  
  
  
  
  
Handlade och åt ännu en frukost då den första varit rätt torftig. När sen butiken öppnade blev jag besviken. De hade inga reparationskit till Thermarest. Hon ringde butiken i Molde och de hade. Nå då fick det väl bli en hård natt till.
Till bussen som tog mig genom den cykelförbjudna Atlanthavstunneln. Lika skönt det för den var nästan lika lång och brant som Nordkapptunneln som vi cyklade igenom i början och det var ingen angenäm upplevelse.
På andra sidan var det dags att börja trampa. 2,5 mil till Karvåg där Atlanthavsveien började och jag ville komma dit när det fina vädret fanns kvar.

Jodå vädret bestod. Över inlandets fjäll hängde tunga moln men ute i havsbandet var det stackmoln och ganska mycket sol.
  
Hade bestämt mig för att ta god tid på mig över de elva broarna. Den vägsträcka som blivit korad till världens vackraste.

  
  
 Sträckan är inte så lång så jag var snart på mitten där en turistanläggning naturligtvis finns.

Stannade och gick ett varv på den långa rundslingan av gallerdurk man byggt för att skydda naturen.

  
  
Det sägs att den här vackra vägen ska vara bästa stället att bota hjärtesorg på men det får andra avgöra. Däremot höll det på att gå åt motsatt håll för mig. Efter att ha blivit ombedd att fota ett gäng norska damer i tur och ordning blev jag hembjuden på fika till en av dom. När de andra bara skrattade åt henne backade hon tyvärr ur.

  
  
  
Cyklade vidare över högsta bron som var en rejäl pulshöjare efter våfflan på fiket strax innan.

Atalantehavsveien var snart avklarad och i fint väder också. Visst var den vacker men jag måste säga att jag cyklat på vackrare ställen de senaste veckorna.
  
Fortsatte ytterligare en mil längs kusten, nu i lite halvstark motvind. Naturen och även trädgårdarna är mycket mer grönskande och blommande här mot tidigare.

 

 
  
  
  
Såg en skylt på en väg in mot landet som det stod Molde 47 på. Då for fan i mig och jag svängde ditåt. Jag visste att sportaffären som hade mitt reparationskit hade öppet till kl 20. Det borde jag kunna klara med marginal.
På trapporna och slut med fotopauser igen. Mot slutet gick det ganska tungt så jag var glad att den 3km långa tunneln genom berget en bit innan Molde faktiskt lutade åt rätt håll till största delen.
Rejält trött och sliten i knäna efter drygt 8 mil sprang jag in i butiken och köpte min lagningssats. Käkade sen på McDonalds som belöning för hårt slit innan jag cyklade tillbaka till en camping jag nyss passerat.
Där sitter jag nu och skriver. Tältet är rest och torrt. Solen skiner på väg ner. Om campingen i Kristiansund var en av de absolut sunkigaste jag bott på så är den här en av de finaste. Nybyggda servicehus och allt är så välskött.

  
  
I morgon är tanken att jag ska ta mig via ett par öar och flera färjor mot Ålesund. Får se hur långt jag kommer. Tänker inte kolla turlistor i förväg för att slippa bli stressad. Funkar det så funkar det, annars får jag snällt vänta.
Prognosen säger mulet men bara ytterst lite regn. Däremot får jag räkna med lite motvind.