Vid vår frukost bad jag Isabelle om en tjänst. Efter att ha studerat turistbussar och dess invånares beteende i några dagar nu bad jag henne att sätta mig under förmyndare om jag längre fram i livet skulle få för mig att åka på turistresa i buss. 

När bussen stannar och dörrarna öppnas väller det ut folk. Fortast springer de mest nödiga kvinnorna mot närmaste WC. Sen kommer kvinnorna som har bråttom till souvernirshopen. Först därefter kommer de äldre männen, ändå mer nödiga på grund av den vanligtvis förstorade prostatan, med bristande löpförmåga.

Jag såg igår kväll när tre bussar stannade samtidigt och tänkte att det kan ha gett Monty Python idéen till maraton för inkontinenta.

Till slut ramlar de mest nikotinberoende av. Oavsett fulla blåsor eller shoppingbegär är deras första prioritet att få eld på en cigg.

När alla sen stillat sina olika begär fylls bussen på igen och avgår mot nästa destination.
Olderfjord är ett sånt typiskt ställe där alla bussar på väg till och från Nordkap stannar och det är väldigt många bussar det handlar om. Hoppas den korta säsongen räcker till att leva på för de som driver stället!

Igår kväll gick jag ut och satte mig en stund i sällskapsrummet för att se på tv. Två äldre norrmän satt vid ett annat bord och spelade kort. Jag började knappa på alla dosor som låg där men fick förstås inte fram någon kanal. Isabelle kom just dit och skulle försöka hon med när vi hör den ena norrmannen fråga kompisen ”Hur säger man att den är broken på engelska?”  

Vi bestämde oss för att nöja oss med att gå till Skaidi vilket vi också gjorde. 24 km längs E6 med tung trafik. Knappt någon vägren. Inte kul på en fläck! 

Efter en rejäl uppförsbacke i början planade det ut och blev rätt lättgånget. Aprilväder med någon solglimt mellan regnstänket. Ändå någon grad varmare och framförallt har vinden vridit till nordvästan och minskat till bara några få sekundmeter. En lättnad för oss!

Vidare över Sennalandet!
Dagen därpå fortsatte på samma sätt med en monsteretapp på 37 km upp på och över Sennalandet. Kall vind men i övrigt riktigt hyfsat väder. Lite regn på morgonen men sen växlande molnighet. Ganska perfekt vandrarväder och nu har vi i två dagar kunnat rasta och luncha utan att slå upp tältet som skydd. Sparar både tid och energi.

Vi slog upp tältet en bit från vägen när vi precis nått högsta punkten. En stor renhjord med sina små kalvar betade sig förbi tältet. När Bella gick till andra sidan kullen för att hämta vatten hittade hon ett gryt med många ingångar. Det såg inte ut att vara bebott just nu. Finns det något annat djur än fjällräv som lever i gryt på det viset här uppe? 

I morgon bär det utför ända ner till Altafjorden som vi sen ska runda på måndag.
Vi vill verkligen bara få den här transportsträckan avklarad nu och få ge oss ut på fjället på allvar. Därför passar vi på att gå så långt vi orkar nu i helgen när den tunga trafiken är betydligt lugnare. Det sliter hårt på fötterna och vi har bägge två känningar i höfterna men förhoppningsvis ger det sig när vi får gå i terräng igen.

Och ner till Rafsbotn, vidare till Alta!
Ännu en lång dag längs vägen efter ytterligare en morgon med kyliga vindar. Vi satte högsta fart från högsta punkten på Sennalandet ner mot mer skyddad terräng. I stort sett nedförsbacke i två mil. Efter första milen kom vi in i björkskog och blev mer skyddade för vinden. Efter ytterligare nästan en mil var vi nere vid Altafjorden. Här hade vi enligt planen tänkt stanna för dagen. 

Efter ett stunds funderande kom vi fram till att det dels fortfarande var tidigt på dagen, dels är så bebyggt runt fjorden att det är svårt att hitta tältplats utan att inkräkta.

Enligt nätet fanns det en camping på hitsidan av Alta och Bella var sugen på en dusch så vi knatade vidare. När vi kom oss runt fjorden och upptäckte att campingen var nedlagd sen länge var det inte lika kul längre.

Fortfarande 5-6 km över till den camping vi skulle ha vilodag på och dit vår depå var skickad och vi var rejält slitna. Inte mycket annat att göra än att stoppa in så mycket energi som möjligt i truten för att sen masa sig vidare.

Vi fick trösta oss med att vi inte behövde ta ett steg i onödan dagen därpå när vi väl var framme.
Till slut framme vid Alta Strand Camping. Välskött ställe och vår depålåda stod och väntade i receptionen. Vi hyrde en hytte för två nätter, slängde oss i duscharna och sen stupade vi omkull.
Nu har snart vilodagen passerat. Vi liftade in till Alta för lite shopping. I övrigt har vi bara slappat, tvättat och fyllt på depåerna.

I morgon kan vi säga att NPL börjar på allvar för vår del. Efter en mil längs vägen till Kautokeino ska vi äntligen ge oss ut i terrängen. 

Killen i sportaffären vi besökte i Alta tittade bara på oss när vi berättade om våra planer. Sen bad han oss ringa om vi såg en annan människa de närmaste fem dagarna ut över Finnmarksvidda. Det skulle vara en världssensation enligt honom. 

Problemet är väl bara att vi inte heller kommer ha någon mottagning före Kilpisjärvi om en dryg vecka så vi kan inte ringa honom även om sensationen skulle dyka upp.
På återhörande från Finland!