Vi nådde Nordkapp vid 19.30 i måndags. Efter en stunds fotografering i hyfsat men kyligt väder gav vi oss iväg söderut för att snarast hitta en tältplats. Fulla av beundran för japanen som föresatt sig att fota Nordkapp-monumentet och tålmodigt väntade i kylan vartefter turisterna avlöste varandra på podiet. När han väl fick läget hade han lagt ner sin kamera och stod bara med telefonen. När vi gick från Nordkapp-hallen en timme senare stod han fortfarande tålmodigt och väntade på sitt tillfälle.

Fyra km söderut hittade vi vatten och en bra tältplats. Det blev en första svinkall natt med temp ner mot nollan och kylig vind.

Tidig start dagen därpå i regnet som börjat under natten. Vi traskade iväg längs den hårt trafikerade E69:an och försökte hålla leendet på plats för alla vinkande människor i bilar och bussar vi mötte.

Efter 18 km längs den vägen, och flera busschaufförer som stannat och undrat om vi inte ville åka med i stället, vek vi av in på en mindre väg för att några km senare äntligen komma oss ut på fjället.
Vi slog upp tältet och slängde oss in i skydd för regn och vind för att till sist få i oss den lunch vi borde ha ätit för längesen.

Ner med tältet igen och ut på fjället. Vi skulle orientera oss en genväg ner till E69 norr om Nordkapp-tunneln. Det blev en väldigt vacker tur över fjället ner mot Sarnespollen där vi slog läger högt upp i en dalgång med underbar utsikt bara någon km från vägen. Eftersom det regnat och blåst precis hela dagen var det rätt skönt att krypa in i tältet.

Morgonen därpå rev vi tältet tidigt, gick ner till vägen och tog oss till början av Nordkapp-tunneln. Vi hade redan tidigare bestämt oss för att inte gå genom den 7km långa tunneln 200m under havsytan. Både tung trafik och avgaser gjorde det till ett lätt beslut. När morgonbussen från Honningsvåg kom vinkade vi till chauffören, slängde in ryggsäckarna i bagaget och åkte med genom tunneln. På andra sidan tunneln klev vi av, följde vägen en bit för att sen vika av upp på fjället.

Där E69 gör en lång sväng gick vi en rakare väg över fjället. Efter en fin men blåsig tur över fjället tog vi oss ner till vägen igen. Det hade slutat regna men vi hade en iskall polarvind från nordost som blåste oss hårt i ryggen. Vi fortsatte vägen ytterligare en mil framåt tills vi kom i slutet av Repvågsbukten.

Det blåste nu så hårt och kallt att vi sökte oss ner till ett par hytter där vi frågade om vi fick slå upp tältet i lä bakom ett av husen. Det gamla paret på platsen välkomnade oss och efter att vi slagit upp tältet blev vi inbjudna på kaffe med brödskiva.

Agnes som kvinnan hette var barnfödd och uppvuxen på platsen. Efter åtta barn och ett strävsamt liv hade de flyttat ut på heltid till sin hytte efter pensioneringen. Under tiden vi satt och pratade klarnade vädret upp något och vinden minskade likväl i styrka. Agnes förklarade att när solen sken i riktning mot nordostan brukade vinden lägga sig. Däremot skulle vädret bli sämre under morgondagen sa de.

Mätta och varma beslutade vi oss för att passa på att gå en bit till under kvällen. Vi rev snabbt tältet och gav oss ut på vägen. 8 km senare, en riktigt lång dagsetapp, och rejält trötta hittade vi ett hyfsat ställe att åter resa tältet på. Lite mat på det så slocknade vi snabbt.

Tanken med att gå en bit till på kvällen var att ge oss en möjlighet att nå Olderfjord redan torsdag kväll. Med 34 km kvar skulle det inte vara en omöjlighet.

Då hade vi inte räknat med vädret. Vi gick upp tidigt, packade ihop men käkade frukost i tältet. Sen åter iväg längs vägen.
En otroligt vacker sträcka med klippor på ena sidan och havet med inbjudande stränder på andra. Tyvärr fick vi ett totalt vidrigt väder över oss med 2-3 plusgrader, snöblandat regn och nordostlig vind på 10-12 sekundmeter.

Det betyder isande kyla för den som inte vet! Och då menar vi verkligen isande kyla!
Isabelle tänkte aldrig ens tanken att plocka fram kameran i kylan trots alla fantastiska vyer.

Som tur var hade vi vinden i ryggen mestadels. Bara att knata på och tänka på annat. Så småningom gick vi förbi en hytte där ett norskt par just kom hem. De frågade om vi inte ville komma in och värma oss vilket vi gärna gjorde. Vi passade på att luncha där. Hade knappast gått utomhus.

Som väl var upphörde sen regn och snö. Solen tittade fram något lite emellanåt och gjorde eftermiddagen mer dräglig.

Riktigt trötta och med stelfrusna kroppsdelar trots ansträngningen ramlade vi in till Olderfjord sent på kvällen. Tvärtemot vår föresats att tälta i största möjliga mån bokade vi snabbt ett hotellrum där vi kastade av oss blöta kläder och duschade varmt och länge. Ibland är en varm dusch obetalbar!

Längs vägarna tuggar vi kilometrar men det sliter mer på kroppen än att gå i terräng. Sen är det förstås ganska trist jämfört med att gå fritt i terrängen. Inte ens den otroligt vackra utsikten hjälper!