Nu är den långa planerings och förberedelsefasen över och det är dags för allvaret.

I övermorgon blir vi skjutsade till Arlanda, flyger till Alta via Oslo och från Alta tar vi bussen upp till Nordkapp (OBS! Har redan övergått till Norsk stavning)

På tisdag morgon är det meningen att vi ska börja vår ”Den långa marschen”. Med en väsentlig skillnad. Vi är inte på reträtt från Chiang Kai-cheks nationalister såsom Mao var utan vi går på offensiven för att, med tiden, nå vårt mål i Lindesnes.

Den senaste veckan har det slagits värmerekord i Finnmark och snön har bokstavligen smält bort framför fötterna på Tine som startade sin vandring söderut för två veckor sen.

Hon har använt snöskor på en del av sina mer höglänta etapper men det har inte vi med oss och vi räknar med att när vi går ut på Finnmarken söder om Alta i mitten av juni ska de inte behövas.

Nu har det dock, precis som här hemma, skett ett väderomslag. Hettan den senaste veckan har förbytts till, för säsongen, mer normala temperaturer. Vi får därmed räkna med ensiffriga plusgrader och en del regn de första dagarna från Nordkapp ner mot Olderfjord och Sennalandet.

Så här såg det ut att cykla över Senna-landet förra året. Nu ska vi gå!

Det här är en av anledningarna till att jag alltid vill börja i norr och gå söderut på mina långturer. Det kan bara bli bättre!

Som den planeringsnörd jag är trodde jag att allt var ”timat och klart in i minsta detalj” till för några dagar sen. När min vän Gert, som tagit med sig vår första depålåda till Norge, skulle posta den till Alta häromdagen visade det sig att det inte gick att få utkörning till adressen utan paketet skulle landa i ”Post i Butikk” där det bara får ligga i två veckor. Nåväl, med assistans av min oerhört hjälpsamme väderspanare i Alta, Bernt Bakkehaug, löser den lådan sig ändå.

Men med alla andra lådor som skulle postas i Norge av anhöriga blev det värre. På en del ställen passerar vi 4-5 mil från närmaste ”Post i Butikk” så det är inte bara att kvista över och hämta ut lådan. Tipset var att Postens eget bolag Bring körde ut till dörr så jag skulle skicka med dom i stället. Nåväl, jag ringde Svenska Bring som informerade om att de inte överhuvudtaget körde paket från privatpersoner. Till privatpersoner men inte från.

Ringde då Norska Bring där jag blev instruerad hur jag skulle göra. Skicka paketet som ”Driftspakke” precis som att jag var ett företag. Däremot måste jag då hitta ett ställe i Norge där jag kan låna dator och skrivare för att köpa frakt på nätet och skriva ut fraktsedel. Det kan de nämligen inte hjälpa till med där jag ska lämna in paketen.

Nåväl, det löser sig säkert! Som en av mina vänner brukar uttrycka det: ”Det vill gärna bli bra!”

Vi hoppas på bättre fotoväder vid Nordkapp den här gången.

Isabelle jobbar in i det sista och för min del är det städning och trädgårdsskötsel i två dagar. Fyra månader är rätt lång tid att lämna allt så det är en del som måste göras!

För alla er som delar mitt närmast sjukliga intresse för utrustning och prylar bifogar jag våra packlistor. Vi är väl hyfsat nöjda även om det, som med det mesta annat, är svårt att bli riktigt nöjd. Och till er som läser listorna och fnyser över vissa onödigt tunga val har det stötts och blötts rejält. Vikt kontra hållbarhet och bekvämlighet har noga övervägts. Vi kanske har fegat ur och valt trygghet istället för låg vikt på några prylar men så får det bli nu. Vi ligger ändå ca 4 kg under ryggsäcksvikten på Gröna bandet bägge två.

Nästa inlägg kommer från Norge och hur tätt de kommer beror på internet, ork och inspiration!

Ps. I skrivandes stund ringer Edvin Åsell, son till ett par av mina vänner. En smått galen ung man som vill ut på en road-trip till Norge för att få åka snowboard i Stryn eller på andra möjliga ställen. Vi är överens om att han tar fyra av våra lådor, åker upp till Grannes Camping söder om Hattfjelldal, träffar oss där och sen åker han söderut och placerar ut tre lådor till. ”Det vill gärna bli bra!” Ds.