Dag 5

Dividalshyttan – Vuomahytta 19 km
Djungeletapp! Fortsatt rutschande nerför fjället från Dividal för att sen följa två olika jokkar under en mil. Blött, sumpigt, snårigt och inte alls roligt. Säkerligen lilla julafton för en botaniker men inte för den som ska plocka kilometrar.

 Vid bron där vi tänkt luncha mötte vi en norrman som tipsade oss om att gå söder om fjället i stället för att följa leden längs jokken ända upp till stugan.

Sagt och gjort, efter att ha tryckt ner maten gick vi rätt upp för branten för att sen vandra i en underbar dalgång på fjällhedar med massor av ren men inte en människa. Inte direkt en promenad i parken men säkert betydligt trevligare än att följa leden i surdragen. Det finns hur många helt otroliga dalgångar bortom lederna som helst här.
Efter att ha haft hyfsat väder under dagen kom som vanligt regn och nordanvinden på slutet så stugans värme lockade.

På ett fat på bordet i stugan hade någon lämnat kvar några chokladbitar som trots att de var lite vitspräckliga på ytan såg lockande ut för två hungriga chokladfanatiker. Jag norpade genast den som hade cellofan. Gudagott!
Lite senare bröt jag itu en av de andra och kollade. Såg bra ut och smakade ännu bättre. Vid det här laget satt Bella och dreglade värre än Milton över en leverpastej.
Efter mycket luktande och synande stoppade även hon in den första biten. Snart nog var fatet tomt. Det var en ny sida av den något sjåpiga dotter som aldrig skulle röra något hemma som datumet gått ut på.

 
 
 

Dag 4

Daertahyttan – Dividalshyttan 25 km
Ännu en natts regn som fortsatte när vi började gå. Vi såg den här sträckan som lite av nyckeln till att vi skulle kunna nå Abisko på de dagar vi tänkt oss. Av vår tänkta mjukstart hade det blivit mer hårdkörning. Det berodde på att det här var mycket mer högfjällskaraktär och tuffare vandring än vad jag trott. Hade helt enkelt slarvat med kartstudierna vid planerandet. Inte likt mig men…
Jag hade tittat på fjällens höjder, som är jämförbara med de högre vi har i Jämtland, men inte tänkt på att breddgraden här uppe gör att det blir mycket ” vassare” än våra jämtländska snällfjäll.

 Riktigt häftig fjällnatur där vi under de första tre dagarna i Norge inte mötte en enda vandrare till på dagarna. Bara någon enstaka i stugorna på kvällarna.

Allt är inte så tillrättalagt som det ofta är i Sverige.
Där vi drar lederna runt fjällen i dalgångarna drar norrmännen gärna sina rätt upp över höga pass strax under topparna. Oerhört vackert med det suger bra i otränade ben.

 På slutet av dagens tur, efter ett rejält vad, gick leden rätt upp mellan två toppar. Det var den sträckan den pårökta norrmannen igår knappt hade reflekterat över. Det var en otroligt vacker utsikt över det deltalandskap vi just lämnat bakom oss.

Uppe på höjden började det åter att regna och i kombination med den kalla nordanvinden blev det riktigt bistert. Vi hoppades på att vi återigen skulle få möjlighet att bo inomhus. 
Som på beställning dök en dansk upp från ingenstans nerramlandes från en topptur. Han skulle till samma stuga och lovade låsa upp hundrummet åt oss.

 
 
 
De norska stugorna är kanonfina och hade jag tagit reda på vad som gällde hade jag sett till att lösa ut en egen nyckel innan vi började. Som medlem i Den Norske Turistförening kostar det inte så mycket och du kan betala i efterskott beroende på hur mycket du utnyttjar stugorna.

Vädret har varit både kallt, blåsigt och regnigt så det har varit skönt att slippa krypa in i ett fuktigt tält med blöta kläder. Tids nog hinner vi bo tillräckligt i det.

 
 
 

Dag 3

Rostahyttan – Daertahyttan 19 km.
Vi visste att det här skulle bli en tuff dag. Regnet hade återigen upphört på morgonen så vi drog iväg skapligt. Första två km innebar 300 höjdmeter och Bella sackade tidigt efter. Våra grötportioner hade helt enkelt varit för små, gårdagen för tuff och hon hade ingen energi. Vi knallade ändå på med hjälp av snacks fram till lunchdags.

Med lite ny mat i magen gick det bättre men vi hade ännu en stigning på ett par hundra höjdmeter att ta. På slutet upp mot passet övergick terrängen till det stenskravel som ofta dyker upp på lite högre höjder. I nästan 5 km gällde det att hoppa från sten till sten utan att halka. Som tur har hade vi riktigt fint väder större delen av dagen. Mot slutet gick det förstås lika brant nerför och då tog jag tvärslut. Mitt vanliga problem. Jag svettas rätt ymnigt under den ansträngning fjällvandring innebär och det kallvatten som dricks längs vägen hinner inte kroppen ta upp tillräckligt fort med vätskeförlust och sänkt ork som resultat. Nåväl, inget som inte en god Resorb kan avhjälpa.

 
Jag önskar att alla de som tror att det inte är några problem att gå 5 km i timmen även under fjällvandring fick möjlighet att uppleva en dagsetapp som denna. Uppförsbacke, mer eller mindrebrant, i 12km. Klapperstensfält både uppför och nerför över högsta höjden och sen brant nerför till målet. Det tog oss tio timmar med alla pauser att gå dessa 19 km.
 
Framme vid stugan hade ett par norska grabbar på väg därifrån i sin kanot dyrkat upp låset så att även vi kunde komma in. 
Tre samer på fyrhjulingar stannade till och kokade kaffe. De samlade in renar för märkning. De menade att dagen vi just haft var årets sommar. Vädret hade varit uselt hela tiden innan och regnet skulle komma tillbaka igen.

Sent på kvällen dök det upp en norrman söderifrån. Han berättade att han gick Norge på längs, hade hållit på sen mitten av mars och hade en månad kvar innan de 280 milen var klara.
Jag frågade honom hur det pass han gått över som vi skulle ta nästa dag var. Han fattade inte vad jag pratade om men plötsligt kom han på – Ah du menar där det först gick upp lite och sen ner igen, ja det var helt greit! Allt hade varit jättebra på en fin etapp tyckte han. Nästa dag förstod vi att han måste ha varit pårökt eller totalt avtrubbad efter sin långa vandring.

 
 
 
 

Dag 2

5 km syd Treriksröset – Rostahytta 30,5 km
Vi låg kvar länge i tältet första morgonen. Det hade regnat, stundtals hårt, hela natten. Det slutade vid åtta och vi gick upp, rev tältet och gav oss av.

Vi hade sagt till varandra att den första etappen ner till Abisko skulle vi ta det lugnt och låta våra kroppar vänja sig vid belastningen. Den föresatsen kom på skam redan första dagen. Efter tolv km i kuperad terräng kom vi till Pältsastugan runt lunch. Den sista på svensk sida. Där stod det en skylt om att det var 16 km till Rostahytta på norsk sida.
Vi tänkte att vi går så långt som det känns bra men inte ända dit. Jag hade fått känningar i hålfötterna av de sulor som känts så bra i kängorna hela förberedelsetiden så jag bytte och stoppade i de gamla jag haft tidigare. Tyvärr hade jag utan att egentligen märka det redan fått blåsor.

Efter en fin eftermiddag stannade vi och kokade middag. Enligt min klocka skulle vi ha 4 km kvar till stugan så vi bestämde oss för att gå dit.
När vi gått de 4 km och borde vara framme kom vi till en skylt som sa att det var 4,5 km kvar. Det visade sig att det var två mil mellan stugorna och inte 16 km. Eller så har de lite längre kilometrar i den här landsändan av praktiska skäl när avstånden annars blir så stora.

Strax före stugan skulle bi passera en jokk på en bro. Det visade sig att det var en skapligt brant stege i manshöjd för att komma upp på bron. Precis vad jag längtade efter just då att klättra på en stege med 35 kg sprattlande hund i armarna. Väl uppe gick han snällt över och väntade på att bli nerlyft för nästa stege.
Väl framme vid de fina stugorna upptäckte vi att allt var låst och tillbommat. Vi hade tur när vi stod där för en fiskare dök upp från ingenstans och låste upp åt oss mot att vi bjöd på kaffe.

Det kändes helt ok att komma in och torka blöta kläder, få i sig varm mat och krypa ner i sovsäcken. Kollade på min favoritleksak, Suntoo Ambit, och jag hade bränt 4000 kalorier under dagens motionspass räknat på min kroppsvikt men utan 20 kg på ryggen. Snacka om Biggest Loser i fjällmiljö.

 
 
 
 
 

Dag 1

Vi tog bussen från Karesuando till Kilpisjärvi dit vi kom vid 16-tiden. Dagens sista båt mot röset gick vid 17. Vi åkte över och gick de tre km till röset i lätt regn och ihop med en skock vildmarksturister som strax skulle ta båten tillbaka igen. 
Efter fotografering vid röset och ett ok på spotsändaren så började vi knalla upp för backen. En ganska brant stigning direkt som vi ville göra på kvällen för att slippa dagen därpå. Det regnade lätt hela tiden och det var kopiöst med mygg så en och annan tanke på vad vi egentligen gett oss in på dök upp.

Snart nog började vi bägge två känna att den skräplunch, burgare och strips, vi tryckt i oss på en finsk mack inte dög som bensin i en fjällbrant.
Efter 5 km och nästan hela den första stigningen slog vi upp tältet och fixade lite krubb i förtältet. Somnade sen intill regnets smatter mot tältduken.

 
 

Karesuando

Sitter i Karesuando och väntar på att bussen mot Kilpisjärvi ska gå. Vi har ett par timmar kvar tills dess. Vädret är för närvarande helt perfekt för vandring. Växlande molnighet, skapligt med vind och lagom varmt. Ska bli skönt att komma iväg nu efter allt resande men framförallt en massa väntande. Under den första etappen, ca 18 mil, ner till Abisko kommer vi till större delen gå på norsk sida och vi har ingen aning om när och var vi kan ha mottagning så räkna inte med alltför täta uppdateringar närmaste veckan. 
Vi trycker in vår första positionsangivelse på spoten någon gång i kväll när vi når startpunkten vid treriksröset. 

 
 
 

Avresedag

I dag åker vi! Om ett par timmar sitter vi på tåget mot Kiruna dit vi kommer vid 10-tiden i morgon förmiddag. Sen har vi 9 timmar där i väntan på bussen till Karesuando dit vi kommer vid 21.30 tiden på söndag. Första finska buss mot Kilpisjärvi går kl 14 på måndag och vi hoppas den är synkad med sista båtturen över sjön mot treriksröset.
 
Går allt som det ska beräknas vi vara framme vid röset runt kl 18 på måndag kväll. Bättre ha den här lite struliga resan på vägen upp än när man vill hem efter att ha kommit i mål. Det är betydligt smidigare att ta sig hem från Grövelsjön. Det var en av anledningarna att börja gå norrifrån mot söder. Den andra var att få solen i ansiktet och vinden in ryggen 🙂
 
Enligt väderprognoserna kan vi vänta oss regn och kyla de första två dagarna, 4-8 grader, men från torsdag ska det bli bättre. läste just i Aftonbladet om prognosen med finväder resten av sommaren och ända in i höst. Undrar om den gäller fjällkedjan också.
 
Senaste dagarna har varit både stressiga och lite struliga. Kräver en del även hemmavid när man ska vara borta så länge.
Dessutom har vi klantat oss och låtit vår mycket badglada hund simma alldeles för mycket i värmen. Som ett brev på posten (kanske borde förklara det gamla uttrycket för yngre läsare) kommer då naturligtvis våtexem på en Golden Retriever. Veterinärbesök i torsdags med rakning och recept på smörja samt tratt anbefalld. Han är inte världens snyggaste Golden-kille lägre!
Vi jobbar stenhårt för att klådan ska ge med sig. Vi kan inte ha tratt på honom när vi börjar gå.
Det är vårt absolut största bekymmer just nu.
 
 
Annars blev bägge våra ryggsäckar ytterligare ett par kilo tyngre på slutet utan att vi egentligen begriper varför. Några småsaker hit och något annat dit så är det plöstligt ett kilo. Nåväl, de 22 respektive 17 vi landade på ska bantas något knappt kilo innan vi börjar gå.
Vi får väl smörja oss med salvor och myggmedel för att därefter förbruka extra mycket tvål vid tvättning så minskar vikten. Skulle tro att det kommer att skickas hem ett paket från Abisko med sånt vi upptäckt oss inte behöva.
 
Nu en sista dusch hemma och sen lunch, även om Bella har sån resfeber så hon inte kommer kunna äta påstår hon.
 

Och nu bara en vecka kvar….

Sex dagar kvar till avresa. Vi har testpackat våra ryggor idag. Min vägde 15,5 kg med i stort sett all utrustning. Lite mer än min packlista visat men anledningen gick att hitta i de små ”bra att ha” saker som oftast glider ner på slutet.
Bara kartorna till första etappen vägde 300 gram vilket inte fanns med på listan. Jag gick igenom allt en gång till, minskade antalet tältspik och några andra småsaker lyftes ur. Försökte smussla bort deon, den väger ändå 80 gram, men då protesterade Bella högljutt.
 
Nåväl, med maten landade jag precis över 20 kg strecket vilket var mitt mål att komma under. Trycker vi i oss paketet med Digestivekex på tågresan upp, det var ändå bara ren lyx, är målet nått eftersom det vägde 400 gram. Bella kom med förslaget om en burk Nutella till kexen på tågresan för att energiladda rejält. När det gäller den typen av förslag har jag aldrig varit svårövertalad.
 
Det var värre när vi packade Bellas ryggsäck. Den vägde 12,3 kg utan mat vilket var 2 kg mer än utrustningslistan visat. Jag letade reda på orsaken. Kameraväskan blev 200 gram tyngre med extra batteri och kabel som inte legat i vid tidigare invägning.
Framförallt var det hennes ”beauty box” som var mycket tyngre än den vikt jag uppskattat vid planeringen. Där plussades det på mer än ett halvkilo. En gasbehållare till köket extra och en nyinköpt lyxpryl stod för resten av extravikten.
Lyxprylen är en myggjagare som påstås ska hålla myggfritt på 20 kvadrat. Fan trot men det är värt att testa. Vi har laddning med till den så att vi kan äta våra måltider myggfritt utanför tältet varje dag den första månaden om den visar sig fungera. Oavsett vilket lovar jag publicera varumärket när jag vet om det är tillbedjan eller raseri som gäller.
 
Bella tyckte inte alls det var något problem med de två extra kilona. En inställning som ger en mer seriös lättviktspackare som jag kalla kårar längs ryggraden.
Vi provade aldrig hennes ryggsäck med maten i men den lär landa på strax över 16 kg. Något kg för mycket men ändå helt OK kan jag tycka.
 
Miltons packväskor väger 6,5 kg med mat för både resdagar och den första etappen ner till Abisko. Det kan han var helt nöjd med. Får se om jag smyger över lite av min packning till hans vartefter hundmaten går åt. Han har ändå energi att springa någon mil extra än vad vi går per dag. Om inte annat hjälper det kanske att få honom på andra tankar när hans tänkta lekkamrater renarna finns i närheten.
 
En vecka kvar att jobba i värmen. Såg just på vädret att det var 5 plus och regn att vänta i morgon norr om Torne Träsk där vi börjar. Bara att hoppas att det även ingår frostnätter så insekterna kastar in handduken i förtid.