”Vilodag” och sen ensam vidare!

Igår hade vi vilodag i Bodö. Visserligen kröp vi inte in i tälten på campingen innan kl 4 på morgonen så det blev inte så många timmars sömn.
Jag var igång vid 8 igen och efter att ha bytt tälten mot en liten hytte så cyklade vi mot stan.

Prio 1 var återigen att få cykeln fixad och det gick kanonbra. En bra mek i en sportaffär satte fart direkt. Nya ekrar satt snart på plats.

Han passade även på att justera bakbromsen som tydligen legat på. Inte konstigt det gått så tungt för mig jämfört med de andra 😉

Samtidigt som jag väntade på cykeln blev Karin 3000 fattigare. Det var en bra affär med massor av snyggt från Norröna och hon som skulle åka hem kunde handla på sig en del.
Sen vidare till turistbyrån där mitt paket med påfyllning skulle finnas. Tji paket!

Till posten med andan i halsen och som väl var, där låg det.
Vi lyxade till det med en oxfilé och pommes innan vi åkte tillbaka till campingen. Jag beställde extra pommes och fick säga till när de inte kom. Jag fick en skål samtidigt som hon påstod att de lagt på det extra redan från början. Det hade jag inte märkt.

Tillbaka på campingen fixade jag tvätt och ompackning. Karin o Barne packade för hemresa.

Morgonen därpå skildes vi utanför hytten. Med det väntade vädret måste jag erkänna att det kändes tungt att cykla vidare. Dessutom utan trevligt sällskap.

Första 1,5 milen på cykelbana och vinden i ryggen ut från Bodö gick fort. Sen väntade sidvind och kuperad terräng fram till Saltstraumen.

En plats där tidvattnet är Norges mest markanta och vattnet ska passera en smal ström där vattnet kokar.

När jag cyklade upp över bron blåste det 13 m/s från sidan och regnet kom.

Snabbt över och in i en lyxig busskur för skydd. Dessa kurar, oftast i trä, har redan blivit mina bästa vänner i strävan att både slippa bli blöt och cykla i regnbyxor.

Så fort jag kom in i kuren slutade regnet och jag kunde gå tillbaka och fota.

Cyklade på en mil till, ganska mycket uppför, innan det var dags för nästa besök i en kur.

Därefter gick det uppåt, och uppåt. Inte som våra tidigare fjällövergångar men ändå ganska saftigt. Så fortsatte det i en seg mil.

Redan i början av stigningen när jag fick en skur av snöblandat regn i ansiktet fick jag ge upp min målsättning att inte cykla i regnkläder utan söka skydd istället. Här fanns inget skydd!

Väl uppe gick det genast fort nerför. Det är här jag inte kommit överens med cykling än. Först genomsvettig med regnkläder i uppförsbacke, sen nerkyld av fartvinden i långa snabba nedförsbackar.

 

Kan man hoppas på en tunnel?

 

När jag kommit ner till havsnivå igen och regnet trummade på sökte jag skydd på en bensinmack.

Hamnade i trevligt samspråk och blev sittande med kaffe en god stund men regnet ville inte sluta.

Fick tips om en camping en knapp mil framöver. Hade tänkt cykla ytterligare ett par mil idag men det är inte kul i motvind, regn och ibland snö.

När regnet verkade lugna sig drog jag iväg. Mötte ett par härliga traktorekipage med husvagn som Jarmo på jobbet hade dreglat ner sig över.


Hann bara cykla ett par km så öppnade himlen sig. En stund senare simmade jag in på en härligt pittoresk bonn-camping modell mindre.





Hade tänkt tälta då det blir för dyrt med hytte nu när jag är ensam. Tältplatsen var dock så vattensjuk att det inte var lämpligt.

Gårdskarlen Ali föreslog då bonngubben att jag kunde sova i en soffa i den lada som användes som kök av tältare. Bra förslag! Jag slapp blöta ner tältet och allt annat i sörjan och det är bara jag som använder ladan. Övriga gäster bor i hytter eller husbilar.



Apropå Ali så har jag undrat en del över hur den saken funkar i Norge. Har inte bestämt mig för vilken åsikt jag ska ha om det än heller.

På nästan alla ställen vi bott på har det funnits invandrare som städat och skött grovgörat mens de norska ägarna suttit på kontoren eller i huset intill och tagit betalt.

Är det subventionerad arbetskraft eller är det ett sätt att få invandrare i arbete? Jag vet inte men det intryck jag får är att de verkar vara tacksamma för att ha ett jobb.
Ali här springer och anvisar platser till gäster, städar och håller ordning. Den äldre bonngubben skulle förmodligen inte orka driva campingen själv.
Nu hoppas jag på bättre väder i morgon. Jag har 6 mil till Örnes där jag ska ta en färja för att slippa Svartistunneln, under glaciären Svartisen, på nästan en mil där det är cykelförbud.

Ska försöka ta mig en bit till sen men fortsätter det här vädret går det inte.

Som nödlösning om schemat inte alls går att hålla finns Hurtigruttens hamnar längs vägen men jag vill framförallt cykla Helgelandskusten ner till Sandnessjöen innan jag funderar på något sånt. Dit har jag 25-30 mil nu.

Annonser

4 thoughts on “”Vilodag” och sen ensam vidare!

  1. Vi har nu suttit en stund och njutit av bloggen, jag och min fru Ketan.
    Ketan bad mig framföra att hon är imponerad av det Du håller på med.
    Hon hatar uppförsbackar och tycker att Du är fantastisk!
    Jag instämmer förstås.
    Fantastiskt fina bilder. Du skriver så underhållande hela tiden!
    Hoppas nu att Du får bättre väder och STORT lycka till!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s