Lämnade campingen i Fitjar väldigt sent. Återkommer till det.
  
Cyklade ner mot Sagvåg och Leirvik på vackra småvägar. Lite duggregn på morgonen men inte mer än att jag struntade i regnkläder.

  
Efter 25 km kom jag åter ut till E39 som jag skulle följa några km. I korsningen låg det en McDonalds och som av en händelse hoppade min kedja precis utanför. Jag tog det som ett tecken och när jag ändå behövde tvätta av mig lite olja kunde jag likagärna ta en burgare också.

  
Vidare över ett par stora broar, vet inte hur många jag passerat, och in på en mindre väg ut mot Bomlö. 

Där såg jag på min gps att jag kunde vinna en halvmil på en genväg. Såg också att genvägen gick mellan havet och den stora bergknalle den större vägen rundade.

Förstod vad det kunde innebära men varför inte.

  
  
  
Det blev en rejäl utmaning för både benmuskler, lungor och bromsar. Men vackert var det! 

Ett typexempel på vad en bilturist aldrig kommer i närheten av.

  
  
Fortsatte ner över ett mycket kuperat Bömlo och började känna i benen att det var nog. Fanns dock ingen camping så jag tog båten över till nästa ö. Ingen camping där heller men jag ville inte fortsätta in till Haugesund.

Hittade snart en kanonfin plats en bit från vägen ner mot havet där tältet nu står på en klippa i solen.

  
  
Ja ni läste rätt! Solen har återvänt! Från sen eftermiddag och framåt har den lyst från en mestadels klar himmel och jag njuter. Tänk vad mycket lättare, skönare, roligare och allmänt mer positivt allt blir när vädret blir bättre.
Nu har jag bara 25 km kvar in till Haugesund. Där har jag två val. Antingen ta en båt direkt till Stavanger eller cykla ut mot E39 och där ta en buss. Det finns ingen väg till Stavanger som är tillåten att cykla på. Får se vilket det blir men båt lockar mer än buss om vädret är fint.
Varför var jag nu sen i morse?

Jo på den lilla campingen där jag igår fick bo i en korridor därför att det inte gick att tälta i regn och gyttja träffade jag en man i det lilla köket. Det var bara han och jag som använde det. Tror inte det fanns så många fler på campingen.

Vi började prata med varandra och det slutade med ett sånt där stort samtal som tar en riktigt på djupet. Vi samtalade i tre timmar om livet, värderingar, politik, religion ja nästan om allt. Vi blev bägge två väldigt öppna och berättade om personliga saker för varandra.

Ingen av oss frågade vad den andre hette. Vi visste bägge att vi aldrig mer skulle ses. Ändå pratade vi som om vi känt varandra hela livet.

Han kom från Finnmark. Bodde i Bodö men hade flyttat runt en del. Han var en inbiten cyklist som varje år cyklade en semestertur men det här var första gången han cyklade här nere. Han höll sig annars uppe på Nordkalotten där han cyklat runt i 15 år.

Till slut var jag så trött att jag måste bryta upp och lägga mig. Morgonen därpå försov jag mig vilket nog behövdes. När jag var klar att åka kom mannen ut till mig och vi pratade ytterligare en timme innan jag kom iväg.

   
Den här typen av möten tror jag är svåra att få när man reser på ett mer normalt vis. Det är en av de stora fördelarna med att fjällvandra eller att cykla. Du får en möjlighet att träffa nya människor i möten som faktiskt betyder något.