Vaknade tidigt på min kobbe. Packade snabbt, åt frukost och drog iväg.
Samma typ av småkuperade gröna landskap som igår. Närmade mig snart Haugesund. 

  
 

 
Efter att ha snurrat en stund fick jag informationen om att båtarna slutat gå till Stavanger. Bara att cykla ut mot E39 och ta bussen alltså.
När första tunneln gick ner mot en rondell under fjorden med fyra km uppförsbacke ut ur den var jag rätt glad att sitta på en buss.

Väl över med färjan blev det ytterligare ett par långa tunnlar innan jag var framme i Stavanger.
Det var nu dagens nöje började på allvar. De stora vägarna är inte alls planerade för cykling. Du ska hålla dig till cykelbanor men det är inte skyltat när du ska byta sida i någon vägtunnel eller vilken riktning du ska hålla.
Jag försökte hålla mig längs E39 för att sen gå över till väg 510 och planen var att längre fram följa väg 509.

Planen var bra och gick att följa på min GPS till att börja med. När sen trafiken leddes om pga vägarbete och min E39 blev motorväg gick allt åt helvete.

Jag fortsatte i vad jag trodde var i rätt riktning men när den vägen försvann ner i en tunnel och jag försökte hitta en cykelbana tills vägen skulle komma upp igen blev jag totalrökt.

Förmodligen hade vägen svängt någon helt annanstans i underjorden. Själv landade jag i Stavangers sjukhuspark där jag tillslut fick ta en lång trappa för att komma ut ur den.
Kom ner på en stor väg men insåg att jag valde fel håll och vände. Min GPS hade vid det här laget tröttnat och slocknat.

Jag visste vad klockan var och var jag hade solen så jag bestämde mig för att cykla söderut så skulle jag väl förr eller senare komma ut ur cirkusen.
Efter att en cykelbana slutat i lekparken till ett dagis och en annan i ett intet och taggtrådsstaket så lyckades jag till slut hitta vägen ner mot kusten. 

 

 
Måste säga att det är mycket lättare att följa en vandringsled eller renstig i fjällen än att hitta i ett gytter av stora vägar där skyltningen bara avser bilister och riktningen inte alltid är logisk.

  
Kom till en fin sandstrand och en camping som såg något bedagad ut. Ett par tyska turister på cykel berättade att de hade sin husbil på en finare camping 5 km söderut. De skulle cykla hem dit så det var bara för mig att hänga på tyckte de.
Det var inte förrän då jag upptäckte att de hade elcyklar. Det blev några tuffa km som avslutning på dagen.

  
Nu ligger jag i solen och känner mig tillfreds. Duschad och nytvättade kläder. Maten slukad. Whiskyn påbörjad.

  
Men jag måste erkänna att jag känner mig rätt sliten i kroppen. Framförallt i ljumskar och knän. Precis som under Gröna Bandet väntar jag på den där dagen när jag ska känna mig stark.

Hoppas den ska komma nu någon dag för även om jag inte behöver cykla så långa sträckor så ska vissa avsnitt vara väldigt kuperade med massor av höjdmeter att ta nu på slutet.
Vet inte hur långt det blev idag. Glömde ladda min klocka igår så den dog halvvägs. Svårt bedöma snurrandet i Stavanger men det blev säkert 6-7 mil till slut.
Nu har helgfirande norrmän anlänt i strid ström med sina husbilar, tänt grillarna och öppnat ölen.

Har förstått att det är betydligt vanligare än i Sverige att äga en stor husbil.
När vi cyklade genom Finnmark i norr la vi märke till att i stort sett vid varje nybyggt fint hus stod det en fet husbil parkerad.

Enligt vad jag fått mig berättat så är det ett måste för de norrmän som har gott om pengar, vilket är ganska många, för att kunna åka till Sverige på storshopping med viss regelbundenhet.
Dessutom har två busslaster ungar som ska bo i ett par stora Lavvos börjat jaga runt hela campingen så det kan bli en spännande natt.