Vildmark mellan helvete och himmel!

Jag skrev i förra inlägget att Grannes Camping sett sina bästa dagar. Det står jag kvar vid men när jag skrev det hade jag inte träffat Eldor än. Han var ute på sjön och fiskade när vi kom dit. Nästan så jag skäms för de orden nu men de stämmer trots allt.

När han kom iland tog det nog inte fem minuter innan vi satt på hans veranda där han bjöd på kall pilsner under mycket trevligt samtal.

Campingen hade han drivit sen 1964, först tillsammans med sin far men därefter själv i alla år. Tungt arbete för lite pengar men i kombination med fiske och jakt hade han klarat sig. Han tyckte han levt ett lyckligt och bra liv trots allt slit.

Otaliga historier om vinterfiskande gäster eller långvandrare som bott hos honom berättades med glädje och inlevelse.
Att campingen idag såg lite bedagad ut kunde förstås bero på hans utslitna knän och den muskelsjukdom som gett honom ett förtvinat ben och gjorde att han inte klarade att gå utan kryckor eller rullator men ändå kämpade på med alla göromål. Fyrhjulingen var hans räddning när det gällde att ta sig runt överallt och fixa med saker.

Den envisheten skulle många av oss andra behöva en skopa av!
Tyvärr finns ingen som vill ta över och den underbara badviken som verkligen har potential, både för vinterfiskande och skidande gäster som för sommarens husbilar och andra campare. Den lär bli bebyggd med hytter vilket redan påbörjats av släktingar till Eldor.

Morgonen därpå tog vi adjö av Eldor och gav oss iväg mot väggen. Två kilometer bort gick nämligen leden rätt upp. Över 600 höjdmeter på knappa två kilometer för att sen stiga ett par hundra meter till under förmiddagens tuffa pass. Leden var dock fin och som tur var gick den i skuggan av träd tills vi var uppe på kalfjället igen. Vilken utsikt vi fick!

 

Vidare upp mot högre höjder och vid lunch passerade vi högsta nivån på 1050 meters höjd. Vi hade en mycket fin tur i lagom vind större delen av dagen. Mot sen eftermiddag när vi gick neråt igen avtog vinden och då kom myggen.

Vi bestämde oss för att leta lägerplats innan vi lämnade kalfjället. Först skulle vi passera vad vi trodde var en bro över ett vattendrag mellan två sjöar. Det visade sig vara en liten badbalja fastsatt i en kabel och som fick halas fram och tillbaka. Först med mig och Milton men sen när jag skulle dra över Bella trasslade repet sig så jag trodde ett tag hon skulle få simma. Det ordnade sig till slut.

Dagen därpå gick vi raskt ner från fjället och över vägen till Harvasstua. Nu väntade Börgefjäll och ledlöst land. Vi följde en stig upp till ett rengärde men där stigen gick mot Sverige vände vi västerut upp på kalfjället. Blev stående en längre stund när Bella tyckte sig se en björn på långt håll. Även jag såg något som rörde sig. Långa studier i zoomad kamera. Efter en kvart insåg vi att var det en björn hade den somnat i halvstående läge. Stor besvikelse!
Vi kände oss rätt slitna efter alltför långa etapper i värmen när enda alternativet som funnits för att slippa insekterna varit att hålla sig i rörelse. Därför bestämde vi att göra tidig kväll när vi kommit några km västerut och upp på höjden. Vind och därmed myggfritt lämnade utrymme för bad och slappande.

På natten kom regnet. SMHI hade spått 53 mm för lördagsdygnet men YR bara 10 mm. Klar knock-out seger för SMHI tyvärr.

Uppehållsväder på morgonen då vi packade ihop och hann gå några km innan regnet återkom på allvar.

Skrämmande så fort ösregn och hård vind blöter ner både kläder, utrustning och psyke.
Det blev uppenbart för mig att Gore-tex membranet i min vänstra känga spruckit för där svampade det rejält. Brukar bli så med tiden i kängor med membran men jag hade hoppats de skulle klara den här turen.

Vid lunchtid insåg vi att det var dags att slå upp tältet för skydd. Väl inne i tältet fick vi av oss allt blött. Upptäckte att Bellas regnskydd till ryggsäcken inte höll tätt alls utan hon hade sjö i botten. Tur allt viktigt är vattentätt packat.

När vi ätit la vi oss för att vänta ut det värsta regnet men det bara ökade. Det blev ytterligare en kort etapp.

På kvällen vid en kort stunds nödvändig utevistelse under tillfälligt uppehåll med bättre sikt fick Bella syn på ett annat tält många km bort på ett annat fjäll. Det tröstade henne gott att det var fler som tillbringade sin lördagskväll i ett surt tält.
Vi vaknade dagen därpå till klarblå himmel. Bestämde oss för en rutt på hög höjd för att slippa vide- och dvärgbjörksnår.

Det blev en klockren fullträff. Vi gick rätt över fjällen upp på 1150 meters höjd som mest. Lättvandrat trots stenigt underlag och magiskt vackert.

Om vi dagen innan funderat på varför i hela helvetet vi ägnade vår sommarsemester åt något liknade fick vi svaret här.

Det kan gå fort mellan helvete och himmelrike!
En helt fantastisk dag då vi kom in i vårt vandringsmood och allt bara flöt på. Vi stannade på kalfjället en mil ovanför Viermahytta och ringde för att beställa båtskjuts över Namsvatnet dagen därpå.

Tidig morgon för att hinna med milen genom våtmark och snår ner till båtlänningen vid lunch. På vägen ner vädrade Bella sina funderingar på något fb-inlägg hon läst för länge sen. Om mygg sög fett istället för blod! Vilken turistmagnet fjällen skulle bli då och vilket utrymme för kläddesign som styrde skönhetsingreppen till rätt område. Hon hade tydligen tänkt igenom det hela rejält och hade i stort sett ett färdigt affärskoncept.

Vi hann gott och väl och när vi väntade på båten i Gaupahuken, vindskydd på norska, kom regnet igen.

På andra sidan sjön ringde vi Limingen Gjestegård som skickade en bil för att hämta oss. Vi hade ingen lust att gå väg 1,5 mil ner dit.
Nu har vi vandrat en fantastisk sträcka från Umbukta förbi Oxtindan och ner genom Börgefjell. Ett område med stor vildmarkskaraktär som förmodligen är det sista av den typen på vårt NPL när vi trots allt kommer söderut mot något mer tättbefolkade fjällområden.
För att förtydliga så har vi bestämt att när vi ändå inte kunde göra hela NPL i ett svep förra året finns det ingen anledning till att traska väg för att verkligen gå varje meter om det inte lockar just då. Vi ska inte ha den pressen på oss som vi hade förra året.
Nu har vi sovit en natt på Limingen Gjestegård i Röyrvik. Ännu ett sånt där ställe där ägaren Hilde gör allt för att vi vandrare ska trivas. Bra rum, god mat, mycket trevligt bemötande, tvättmöjligheter, ja allt är kanon.
Spännande också med en kommun med 458 innevånare plus ett par tusen mer tillfälliga hytte-boende som bygger en ny simhall för 60 miljoner efter att den gamla dömts ut. Skulle varit i Sverige det.

För fortsättningen har vi haft stora funderingar. Vi skulle behöva till en sportaffär för att fixa en del tidigare omnämnda brister i utrustningen. Konstigt att en kompass inte tål min tyngd när jag råkade sätta ett knä på den.
Vi vet också att Skjaekkerfjällens nationalpark som är nästa etapp är känd för sina blöta myrar och väderprognosen spår regn i olika mängder varje dag kommande vecka.
Nu gör vi förmodligen så att vi tar buss härifrån för att ta oss till Grong där det finns sportbutik. Därifrån buss till där vi tänker oss gå in i parken. Var det blir har vi inte bestämt än.

På det viset tar vi bort de två dagsetapper vi enligt grundplanen skulle följa vägen ner till Nordli med helst tre mil om dagen på asfalt. Vilken osis! 😆

Etiketter:

Kategorier:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s