Så var äventyret inlett! Flygresan gick bra även om det var visst besvär att få cykeln incheckad trots att jag fått mail med bekräftelse på att det var OK. Det slutade med att de ”sniffade” av paketet och sen fick jag själv bära in det i en hiss.

I Oslo visade det sig också att deras säkerhetsregler tvingade mig att hämta ut allt bagage för att sen ta mig till nästa våning för att checka in det igen. Då hade jag mött Karin och Barne så vi hjälptes åt att släpa upp allt och checka in det igen. Tveksamheter runt min cykelkartong som mättes noga innan de tog emot den.
Väl uppe i Alta klädde vi av cyklarna och pumpade däcken i väntan på bussen. Sen bar det av de sista drygt 20 milen till Honningsvåg. Jag fick en guidad tur av en äldre dam på sätet bredvid mig. Helt perfekt!

Hon tyckte bara det var synd att vi inte kom upp till Nordkap direkt på kvällen i det strålande solskenet och det var bara att hålla med om.
In på vandrarhemmet, skruva ihop cyklar och packa om all packning från flygresa till cykling.

När cyklarna var klara tog vi en sväng in till centrum för en efterlängtad middag.

Fisk på tork!

Idag började vi med att leta upp ett ställe att köpa gas och sen inväntade vi den buss som vi bestämt oss för att ta upp till Nordkap. Vi ville inte cykla fram och tillbaka samma väg och med facit i hand var det rätt beslut. Kan bara konstatera att jag än en gång av kartbilden inte fattat riktigt hur kuperat det var.

Karin drog en och annan skräckblandad suck när hon förstod vilka nedförsbackar vi hade att vänta. Jag suckade mer över det motsatta. Tyvärr måste man någonstans ta sig upp för att kunna rulla ner.
Väl framme vis Nordkap var det tyvärr låga moln och dimma. Vi fotade lite och gick ett varv runt men det var rejält kylig vind så vi satte oss snart på cyklarna för att rulla de 34 km tillbaka till Honningsvåg.

 
Redan efter någon km, innan jag alls kommit igång, gick det rejält uppför en längre sträcka. När mina lungor var på väg upp ur halsen blev jag tvungen att stanna mitt i backen. Karin kom förstås trampande förbi och gav sig inte förrän hon var uppe. Barne däremot gjorde mig sällskap med försöken att trycka tillbaka lungorna på plats igen.

När det vände nerför rullade jag om Karin som bromsade mer än vad jag gjorde.

På det sättet fortsatte det hela vägen tillbaka. Tror jag använde min lägsta växel 80% av den tid jag trampade. Däremellan bromsade vi oss nedför hyfsat branta backar.

Trots kall vind och låga moln blev det en riktigt mäktig tur som ingen av oss vill ha ogjord men så pass mycket kan jag säga att jag hoppas inte det är lika kraftiga höjdskillnader hela vägen för då behöver jag längre semester.

Ursprungsplanerna var att cykla ett par mil förbi Honningsvåg för att sen tälta men då klockan blev ganska mycket, vi hade slarvat med maten och det hotades med riktigt dåligt väder beslutade vi oss för en natt till på vandrarhemmet.

Kändes rätt gott att komma in i värmen och laga maten inomhus. Tids nog får vi användning för tälten.

Det finns olika sätt att fira sin 25-åriga bröllopsdag. Det här är inte det sämsta. En Jäger till kaffet blev det också.
I morgon satsar vi på att komma igång på allvar söderut. De hotar som sagt med grisväder och det vore tråkigt för det var en riktigt vacker sträcka längs havsviken som vi såg från bussen igår. Jag såg så många fina tältplatser att vi skulle kunna ta många dagar på oss till Alta.

För den som gärna nördar ner sig i utrustningsbiten följer här en sammanställning av en cykelamatörs samlade utrustning. Som tidigare sagt så blev det lite tyngre än tänkt. Förhoppningsvis blir det något högre temperaturer söder om Bodö, vilket då kan innebära att jag kan skicka med en del packning med mitt sällskap första biten som flyger hem därifrån.

Strålande morgonsol, 14 grader varmt på min altan. Fruktträden blommar liksom maskrosorna. Tar en paus efter att ha låtit Milton springa av sig en stund i skogen. 

Kollade en webcam från Nordkap. Ibland är det lättare än annars att förstå de som ifrågasätter min mentala hälsa. Det har varit några stycken nu den senaste tiden som undrat vad det är för fel på mig. Visst, när jag ser kamerans 360 graders bildsvep över nysnö, is och vindpinat hav med en klar känsla av februari så kan tanken slå även mig.

http://nordkapp.borealiswebcam360.com/

Sista helgen före avresa är annars rätt fulltecknad. Inte bara av förberedelser för resan utan även en nyvaknad trädgård som behöver ordnas i ett skick så att inte grannarna skickar kommunens inspektörer på mig under min frånvaro.

Tyvärr är träningen det som fått stryka på foten. Jag tänker att den träning jag struntar i nu är ändå försent ute för att den ska göra någon större skillnad. Cykelkläderna är packade och cykeln ska jag paketera idag. Det får bli som när Bella och jag gick Gröna Bandet. Jag får ta det lugnt i början och sakta träna upp mig längs vägen.

Gäller bara att få mitt sällskap att förstå den saken också. Känner att risken finns att jag får tillbaka en och annan gliring sen i vintras. Ska väl erkänna att jag på ett par turer med långfärdsskridskor i vintras fällde ett par kommentar om förmågan att åka skridskor när man är uppvuxen i Viken norr om Helsingborg som kan förtjäna viss återkoppling av någon med ett antal Vättern-rundor i bagaget. Tur att personen ifråga är väldigt snäll och ödmjuk.

Proceduren med packning för långcykling har annars varit en utmaning för mig. Trodde jag skulle klara mig under 20 kg men landar någonstans runt 24 till slut. Både de varma kläder som krävs i början, de lite svalare som jag hoppas behöva längre fram, kläder att ha på mig när jag inte cyklar, reservdelar, verktyg till cykeln och en hel del elektronik gör att vikten drar iväg. dessutom väger min cykel-packväskor nästan 4 kg tillsammans vilket är betydligt mer än en modern ryggsäck för samma mängd packning.

Dessutom har jag packat ner en del extravagans på matområdet som jag normalt inte har vid vandring. Testar en hel del nya recept från Eric Tornblads bok Fjällmat. Spännande recept som är smidiga att laga men som ofta ska ha en del extra tillbehör som tex olika oljor. Även ölkorv och parmesanost finns med.

Vis av erfarenheten då jag blir väldigt sugen och tömd på energi när jag cyklar finns det också rejält med snabba tillskott på den fronten och de väger också en hel del.

Kartor är fixade och med hjälp av min norske kontakt Stig finns också turlistorna för de 22 färjor jag behöver passa längs vägen. Har även fått en lista på campingplatser med hytter att hyra till rimliga priser om regn och kyla gör att vi behöver komma under tak emellanåt. Det är semester jag är på, inte enbart strapats. Min vän Marius har fixat adresser att skicka mina depålådor till så även den saken är klar.

Har även skaffat mig en s.k. Spot-sändare. Egentligen en nödsändare som jag tänker mig kan bli viktigare på andra turer i framtiden men på den här turen går det att gå in på länken till höger och se var jag befinner mig för tillfället. Mest en kul grej alltså! Min vän Svante Sundelius har hjälpt mig med det tekniska som jag tyvärr har så svårt att intressera mig för.

Nu inväntar jag bara de strumpor från Sealskinz som väderläget i norr fick mig att beställa i sista minuten. Tror det är viktigt att hålla sig torr om fötterna.

Avresa på fredag och sen börjar ett spännande äventyr. Inte ute i ödemarken som jag är mer van vid men ändå med fysiskt krävande utmaningar där väder och vind kan påverka oerhört mycket trots närhet till någorlunda civilicerade trakter. Ser fram emot fantastiska naturscenerier i ett av världens vackraste länder och hoppas jag kan koppla bort vardagslivets stress och landa i mina egna tankar.

 

Det mesta börjar falla på plats. Det är snart bara en månad till avresa så allt måste snart vara på plats. I dag blåser det halv storm utanför fönstret så egentligen borde jag väl vara ute och känna på det på cykeln 🙂 Lär säkert bli en del motvind på min kustnära sydvästligt inriktade tur.

Det har varit en hel del inköp senaste tiden. Då jag aldrig har långcyklat förr utan mest hållit mig på fötterna i fjällen så är det en hel del prylar jag varit tvungen att skaffa. Visst kan jag överföra en del av mina erfarenheter även här men på prylsidan är tänket lite annorlunda.
Vikten, som jag på vandringssidan intresserat mig alltmer för, är inte så avgörande här även om cykeln naturligtvis inte får bli alltför tungt lastad om den ska hålla.

Cykel ja, efter mycket funderande och många motstridiga råd, fastnade jag för en Nishiki Pro SLD. Det fanns andra, häftigare och betydligt dyrare, modeller att välja på men den här vet jag varit ute på flera långturer förr och jag hoppas den ska hålla för både min rätt rejäla kroppsvikt och utrustning. Grunden till valet var att jag skulle ha en tredelad klinga fram med den möjlighet till låga växlar det ger för att klara de tuffa stigningarna. Bra bromsar var också ett viktigt kriterium av någon anledning. Körde en gång en minibuss på Norska serpentinvägar där bromsarna var slut och den upplevelsen vill jag inte ha på cykeln.

Diverse cykelpackväskor är införskaffade och så fort jag får cykeln levererad ska jag plocka ihop ett reservdels- och verktygskit lämpat för resan. Eller jag och jag, ska få hjälp med den saken av bättre lämpad lokal cykelhandlare 🙂

Det som upptagit mina funderingar på senare tid har varit flygtransporten. Jag kan inte ha någon cykelväska att stuva ner cykeln i som flygbolagen gärna ser då jag inte startar och går i mål på samma ställe. Jag får förpacka cykeln i bubbelplast och kartong för uppresan. Hem får jag väl om inte annat cykla. Sen är det all övrig packning. Fyra-fem cykelpackväskor och en liten ryggsäck. När man bara ska checka in ett bagage. Var på IKEA och köpte en stor tvättsäck med dragkedja, eller faktiskt två som jag tänker stoppa i varandra, där jag ska stuva de väskor och prylar jag ska checka in och sen får jag hoppas den håller.

All mat är på gång. Det är bara de sista fem dagarnas måltider kvar i stort sett. Ja sen ska jag ta tag i frukostarna. Måste försöka variera mig en del där. Ledsnar annars lätt. Har testat en massa recept från boken ”Fjällmat” av Eric Tornblad. Ska bli spännande då jag i vanliga fall sällan följer recept utan går på känsla och chansar en del.
Sen ska mat och annat stuvas i lådor och skickas till två depåer, en i Bodö och en i Trondheim.

Paella och Kikärtsröra! Två av mina vänner, Emil och Christophe, i Le Treks favoriter som jag ska prova.

Tur jag har döttrar som förstår vissa av mina smått sjukliga böjelser 🙂 Tack Julia och Isabelle för födelsedagspresenten. En stor och djup mortel behövs i produktionen!

Nu går planeringen för nästa lilla ”Svensson-äventyr” igång på allvar. Idag har jag bokat flygbiljett till Alta för vidare befordran med buss till Honningsvåg den 22:a maj. Flyger från Arlanda med mellanlandning i Oslo. I Oslo ansluter min kusin Karin och hennes man Bo-Arne med flyget från Köpenhamn för att cykla med mig från Nordkap till Bodö.

Tanken är alltså att cykla de ca 260-280 milen från Nordkap till Lindsnes fyr på Norges södra spets. Ursprungstanken var egentligen att, tillsammans med min dotter Isabelle, gå samma sträcka genom den norska fjällvärlden men eftersom det tar längre tid än vad som uppskattas av min arbetsgivare får det anstå något år till. I väntan på det ska jag i stället, på cykel, följa kusten så långt ut som möjligt på så små vägar jag kan hitta.

När nu tidpunkten är bestämd är det bara att köra igång med det övriga. Det som står först på tur är att leta reda på rätt cykel. Har börjat forska och är inne på att skaffa mig en Cykelcross, delvis för användningsområde även efter den här turen. Har börjat köra pass på min racer monterad på en Tacx trainer för att skaffa mig cykelvanan, eller snarare sadelvanan.

Därefter ska kartor införskaffas och studeras. Tänker även min vana trogen försöka torka och fixa till huvuddelen av mina måltider trots att det längs vägarna finns otaliga möjligheter att köpa det jag behöver.