Ingen sol men jag satsade ändå för första gången på kortbyxorna. Slängde mina fleece lappar som jag skyddat knäna extra med varje dag så här långt. Nu vore det väl satan om det skulle bli så kallt igen. 
  
 

 

Stannade vid en affär redan efter en halvmil och tog en andra frukost då den första varit mager.

Sen blev det race!

Ett riktigt platt landskap, nåja de hade ändå fått in en tunnel på 500 meter, och en lätt medvind gjorde att jag nu höll den här turens högsta tempo. På två och en halv timme hade jag cyklat 5 mil. Och då hade jag ändå vid ett par tillfällen stannat och tittat, eller blivit stoppad av flaggviftare, då det pågick ett cykellopp från Egersund till Sandenes med 10 000 deltagare. 

 

 
  

Deras bana och min väg var bitvis gemensam men i skilda riktningar så det kunde stundtals bli trångt och smått otrevligt på cykelbanan.

  

Jag valde flera gånger att gå ut och cykla på vägen i stället. Bilisterna tog större hänsyn än cykelmotionärerna.

 

 
  

Sen fick kroppen sitt uppvaknande när de sista två milen till Egersund blev mer normalnorsk terräng och tempot sjönk.

  
  
Var ändå framme vid halv två och tog in på en liten välskött camping precis vid älvens utlopp i den lilla fjorden.

  

 

 

Nu firar jag lördag med att ladda med rejäl mat och dryck för att fixa den tuffa sträckan till Flekkefjord i morgon. Den ska vara riktigt kuperad men vacker.
Jag vill nå fram dit för när jag stannade och pratade med en flaggviftande funktionär idag så visade det sig att han också cyklat NPL för ett antal år sen. Samtalet slutade med att han erbjöd mig att övernatta i hans sommarhus där. Han ritade en karta och berättade vart nyckeln låg.
Snacka om gästfrihet! Och vad skönt det är med människor som väljer att lita på sin nästa i stället för att misstro.

Når jag dit i morgon får jag fundera på hur jag ska återgälda hans gästfrihet och förtroende.
Annars fick jag nytt bränsle till min fundering om hur Norge tar hand om sina fåtaliga invandrare idag. På ett nyplöjt fält jag passerade körde en norrman långsamt sin traktor med vagn. På bägge sidor om vagnen gick det ett par mörkhyade män och grävde fram stenar ur åkern som de slängde upp på vagnen.
Jag har förstått att du som egen företagare får bidrag för att sätta nykommande invandrare i arbete. Vet inte hur mycket man får betala själv eller om kommunen står för allt.
Sköts det på ett snyggt sätt är det säkert bättre att få ut dem i sysselsättning istället för att som i Sverige kanske bli sittande i åratal på något flyktingboende.

Vaknade tidigt på min kobbe. Packade snabbt, åt frukost och drog iväg.
Samma typ av småkuperade gröna landskap som igår. Närmade mig snart Haugesund. 

  
 

 
Efter att ha snurrat en stund fick jag informationen om att båtarna slutat gå till Stavanger. Bara att cykla ut mot E39 och ta bussen alltså.
När första tunneln gick ner mot en rondell under fjorden med fyra km uppförsbacke ut ur den var jag rätt glad att sitta på en buss.

Väl över med färjan blev det ytterligare ett par långa tunnlar innan jag var framme i Stavanger.
Det var nu dagens nöje började på allvar. De stora vägarna är inte alls planerade för cykling. Du ska hålla dig till cykelbanor men det är inte skyltat när du ska byta sida i någon vägtunnel eller vilken riktning du ska hålla.
Jag försökte hålla mig längs E39 för att sen gå över till väg 510 och planen var att längre fram följa väg 509.

Planen var bra och gick att följa på min GPS till att börja med. När sen trafiken leddes om pga vägarbete och min E39 blev motorväg gick allt åt helvete.

Jag fortsatte i vad jag trodde var i rätt riktning men när den vägen försvann ner i en tunnel och jag försökte hitta en cykelbana tills vägen skulle komma upp igen blev jag totalrökt.

Förmodligen hade vägen svängt någon helt annanstans i underjorden. Själv landade jag i Stavangers sjukhuspark där jag tillslut fick ta en lång trappa för att komma ut ur den.
Kom ner på en stor väg men insåg att jag valde fel håll och vände. Min GPS hade vid det här laget tröttnat och slocknat.

Jag visste vad klockan var och var jag hade solen så jag bestämde mig för att cykla söderut så skulle jag väl förr eller senare komma ut ur cirkusen.
Efter att en cykelbana slutat i lekparken till ett dagis och en annan i ett intet och taggtrådsstaket så lyckades jag till slut hitta vägen ner mot kusten. 

 

 
Måste säga att det är mycket lättare att följa en vandringsled eller renstig i fjällen än att hitta i ett gytter av stora vägar där skyltningen bara avser bilister och riktningen inte alltid är logisk.

  
Kom till en fin sandstrand och en camping som såg något bedagad ut. Ett par tyska turister på cykel berättade att de hade sin husbil på en finare camping 5 km söderut. De skulle cykla hem dit så det var bara för mig att hänga på tyckte de.
Det var inte förrän då jag upptäckte att de hade elcyklar. Det blev några tuffa km som avslutning på dagen.

  
Nu ligger jag i solen och känner mig tillfreds. Duschad och nytvättade kläder. Maten slukad. Whiskyn påbörjad.

  
Men jag måste erkänna att jag känner mig rätt sliten i kroppen. Framförallt i ljumskar och knän. Precis som under Gröna Bandet väntar jag på den där dagen när jag ska känna mig stark.

Hoppas den ska komma nu någon dag för även om jag inte behöver cykla så långa sträckor så ska vissa avsnitt vara väldigt kuperade med massor av höjdmeter att ta nu på slutet.
Vet inte hur långt det blev idag. Glömde ladda min klocka igår så den dog halvvägs. Svårt bedöma snurrandet i Stavanger men det blev säkert 6-7 mil till slut.
Nu har helgfirande norrmän anlänt i strid ström med sina husbilar, tänt grillarna och öppnat ölen.

Har förstått att det är betydligt vanligare än i Sverige att äga en stor husbil.
När vi cyklade genom Finnmark i norr la vi märke till att i stort sett vid varje nybyggt fint hus stod det en fet husbil parkerad.

Enligt vad jag fått mig berättat så är det ett måste för de norrmän som har gott om pengar, vilket är ganska många, för att kunna åka till Sverige på storshopping med viss regelbundenhet.
Dessutom har två busslaster ungar som ska bo i ett par stora Lavvos börjat jaga runt hela campingen så det kan bli en spännande natt.

Lämnade campingen i Fitjar väldigt sent. Återkommer till det.
  
Cyklade ner mot Sagvåg och Leirvik på vackra småvägar. Lite duggregn på morgonen men inte mer än att jag struntade i regnkläder.

  
Efter 25 km kom jag åter ut till E39 som jag skulle följa några km. I korsningen låg det en McDonalds och som av en händelse hoppade min kedja precis utanför. Jag tog det som ett tecken och när jag ändå behövde tvätta av mig lite olja kunde jag likagärna ta en burgare också.

  
Vidare över ett par stora broar, vet inte hur många jag passerat, och in på en mindre väg ut mot Bomlö. 

Där såg jag på min gps att jag kunde vinna en halvmil på en genväg. Såg också att genvägen gick mellan havet och den stora bergknalle den större vägen rundade.

Förstod vad det kunde innebära men varför inte.

  
  
  
Det blev en rejäl utmaning för både benmuskler, lungor och bromsar. Men vackert var det! 

Ett typexempel på vad en bilturist aldrig kommer i närheten av.

  
  
Fortsatte ner över ett mycket kuperat Bömlo och började känna i benen att det var nog. Fanns dock ingen camping så jag tog båten över till nästa ö. Ingen camping där heller men jag ville inte fortsätta in till Haugesund.

Hittade snart en kanonfin plats en bit från vägen ner mot havet där tältet nu står på en klippa i solen.

  
  
Ja ni läste rätt! Solen har återvänt! Från sen eftermiddag och framåt har den lyst från en mestadels klar himmel och jag njuter. Tänk vad mycket lättare, skönare, roligare och allmänt mer positivt allt blir när vädret blir bättre.
Nu har jag bara 25 km kvar in till Haugesund. Där har jag två val. Antingen ta en båt direkt till Stavanger eller cykla ut mot E39 och där ta en buss. Det finns ingen väg till Stavanger som är tillåten att cykla på. Får se vilket det blir men båt lockar mer än buss om vädret är fint.
Varför var jag nu sen i morse?

Jo på den lilla campingen där jag igår fick bo i en korridor därför att det inte gick att tälta i regn och gyttja träffade jag en man i det lilla köket. Det var bara han och jag som använde det. Tror inte det fanns så många fler på campingen.

Vi började prata med varandra och det slutade med ett sånt där stort samtal som tar en riktigt på djupet. Vi samtalade i tre timmar om livet, värderingar, politik, religion ja nästan om allt. Vi blev bägge två väldigt öppna och berättade om personliga saker för varandra.

Ingen av oss frågade vad den andre hette. Vi visste bägge att vi aldrig mer skulle ses. Ändå pratade vi som om vi känt varandra hela livet.

Han kom från Finnmark. Bodde i Bodö men hade flyttat runt en del. Han var en inbiten cyklist som varje år cyklade en semestertur men det här var första gången han cyklade här nere. Han höll sig annars uppe på Nordkalotten där han cyklat runt i 15 år.

Till slut var jag så trött att jag måste bryta upp och lägga mig. Morgonen därpå försov jag mig vilket nog behövdes. När jag var klar att åka kom mannen ut till mig och vi pratade ytterligare en timme innan jag kom iväg.

   
Den här typen av möten tror jag är svåra att få när man reser på ett mer normalt vis. Det är en av de stora fördelarna med att fjällvandra eller att cykla. Du får en möjlighet att träffa nya människor i möten som faktiskt betyder något.

Cyklade från Molde i lätt duggregn ut på de små öarna västerut. Kanonfina cykelvägar i en härligt grönskande natur med fina små norska gårdar. Trots duggregnet så blev det en skön cykeltur med två korta båtresor att pausa på. En av mina bästa sträckor faktiskt, om än inte så lång.

  

 

 

      

Vid lunch var jag framme i Brattvåg, regnet hade upphört och det var fem mil till Ålesund.

  
De fem milen rullade på i omväxlande terräng med en hel del höjdskillnader men som väl var lutade tunnlarna mestadels i rätt riktning.

  
  
  
  
Rätt skönt att cykla in i landet en bit för det hade börjat blåsa en rätt envis motvind. Sista milen ända ut på den udde Ålesund ligger på blev det riktigt tungt för då kom vinden rätt emot mig. Då kändes det verkligen att 10 mil är i absolut längsta laget för mig.
Jag hade inte behövt cykla dit ut, kunde ha svängt av tidigare i den riktning jag skulle fortsätta men jag hade fått en ide.
Jag visste att norrgående Hurtigrutten stannade i Ålesund för att sen gå ända in till Geiranger i Geirangerfjorden för att sen gå tillbaka till Ålesund.

Det är den fjorden mycket av turistreklamen för Norge fotas och filmas i och dem ska enligt utsago upplevas bäst från båt.
Jag tänkte därför parkera cykeln i Ålesund för att åka båten fram och tillbaka nästa dag innan jag sen fortsatte cykla.
Det var bara två problem att lösa. Att hitta en övernattning till rimligt pris och en plats att parkera cykeln på.
Efter en lång kväll av jagande gav jag upp. Jag lyckades inte lösa något av problemen men framförallt gick det inte att uppbåda ett boende som inte gav långvarig hicka.
Samtidigt hade vinden tilltagit och det blåste nu halv storm i Ålesund. Prognosen för morgondagen sa också ”riklig nederbörd” och som en norrman sa att säger man så i Ålesund där det alltid regnar så ska man räkna med att det verkligen kommer att regna mycket.
Inte läge att cykla ut från Ålesund på kvällen utan då återstod ett annat alternativ. Att ta Hurtigrutten söderut till nästa hamn och fortsätta cykla därifrån nästa morgon. Båten skulle gå kl 1 på natten och jag kunde kanske få några timmars sömn där innan jag skulle kliva av i gryningen.
Ett antal timmar att döda i ett svinkallt blåshål utan väntsal eller andra öppna lokaler där jag samtidigt kunde ha koll på cykel och packning. Satt länge i hamnen och tittade på när den jättestora amerikanska kryssaren Disney Magic gjorde sig klar för att gå in i Geirangerfjorden.

  
Lösningen fick bli Statoil där de hade öppet till kl 24. Dramatik där med då jag klev in samtidigt som ett antal av Ålesunds sämre bemedlade länsade den hylla som var närmast dörren.
Jag berättade för den ensamma tjejen i kassan vad jag sett och hon ringde polisen som genast kom och tog två av dom. De andra två visste de vilka det var och haffade lite senare. 

Så då blev det norskt polisförhör som kronvittne och tjejen i kassan bjöd på kaffe och bullar innan jag gick till båten.
Ombord på båten och upp till sofforna i panoramasalongen för lite sömn.

När den stora M/S Midnattsol sen kom ut på öppna havet började det rulla rejält. Jag klarade inte av att ligga kvar på soffan utan fick lägga mig på golvet i stället.

Sov väl korta stunder men det gungade så kraftigt och vinden ven i båten så det var svårt att somna ordentligt.
I gryningen gick jag ner på bildäck för att ta ut cykeln trots att jag varit tveksam när jag sett vädret genom fönstren.
När porten öppnade sig och jag såg regnet som öste ner på tvären i vinden så tog jag ett snabbt beslut att förlänga båtresan.

Det hade varit vansinnigt att kliva av och försöka börja cykla i det vädret och inte ha någonstans att ta vägen.
Betalade för resan in till Bergen som var enda möjligheten nu och tillbaka till salongen. Sov en stund till men snart började det bli fullt med folk runtomkring.

Inomskärs var det nu betydligt lugnare men personalen berättade att det blåst 28 sekundmeter när vi passerade Stadt på natten. Rejäl storm alltså!

  
Regnet och blåsten fortsatte ända in till Bergen. Jag såg inte ett smack från båten så de fjordar jag ville se på min tur försvann helt. Det får jag ta igen en annan gång.
Klev av båten i fint strilande regn. Letade upp busstationen omgående och tog en buss ut ur centrala Bergen och förbi tunnlar med cykelförbud. 
Därefter återupptogs cyklandet. Både regnet och jag fortsatte. Ner till Haljem och båten över till Sandviksvåga. Hade kollat upp en camping några km in på en mindre väg. När jag kom fram dit hade det fina regnet under 3 mils cykling trängt in lite varstans.
Tältplatsen på den lilla campingen låg nästan under vatten och de rum som fanns var upptagna. Lyckades få hyra in mig i en korridor där ingen behöver gå i natt. Blir perfekt!
Det är bara att konstatera att det Norge På Langs som jag tänkt mig försvann redan på ett tidigt stadium. Dels på grund av trubbel med bakhjulet men framförallt genom den smärtsamma insikten att jag haft en alldeles för optimistisk planering av hur långt jag skulle cykla per dag.

Att sen vädret bidragit till ett par längre båtresor har varit lättare att acceptera när det ursprungliga målet försvann.
Nu hoppas jag prognosen om uppehåll i morgon efter tre dagar med massor av regn håller.
Jag ska träffa min norske vän Marius vid Lindesnes fyr nästa onsdag och de här sista ca 40 milen skulle jag vilja cykla utan regnkläder om det är möjligt.

 Tidig morgon på Atlantic Camping i Kristiansund. Jag tar inga sovmorgnar på ett punkterat liggunderlag. Bara fyllt det två gånger i natt.

  
In till centrum alldeles för tidigt. I väntan på att sportsbutilen skulle öppna tog jag en rundtur med sundsbåten. Den båt som hela tiden går mellan de fyra öar stan är byggd på. Turen tar bara 20 min så jag var snart tillbaka på bryggan.

  
  
  
  
  
Handlade och åt ännu en frukost då den första varit rätt torftig. När sen butiken öppnade blev jag besviken. De hade inga reparationskit till Thermarest. Hon ringde butiken i Molde och de hade. Nå då fick det väl bli en hård natt till.
Till bussen som tog mig genom den cykelförbjudna Atlanthavstunneln. Lika skönt det för den var nästan lika lång och brant som Nordkapptunneln som vi cyklade igenom i början och det var ingen angenäm upplevelse.
På andra sidan var det dags att börja trampa. 2,5 mil till Karvåg där Atlanthavsveien började och jag ville komma dit när det fina vädret fanns kvar.

Jodå vädret bestod. Över inlandets fjäll hängde tunga moln men ute i havsbandet var det stackmoln och ganska mycket sol.
  
Hade bestämt mig för att ta god tid på mig över de elva broarna. Den vägsträcka som blivit korad till världens vackraste.

  
  
 Sträckan är inte så lång så jag var snart på mitten där en turistanläggning naturligtvis finns.

Stannade och gick ett varv på den långa rundslingan av gallerdurk man byggt för att skydda naturen.

  
  
Det sägs att den här vackra vägen ska vara bästa stället att bota hjärtesorg på men det får andra avgöra. Däremot höll det på att gå åt motsatt håll för mig. Efter att ha blivit ombedd att fota ett gäng norska damer i tur och ordning blev jag hembjuden på fika till en av dom. När de andra bara skrattade åt henne backade hon tyvärr ur.

  
  
  
Cyklade vidare över högsta bron som var en rejäl pulshöjare efter våfflan på fiket strax innan.

Atalantehavsveien var snart avklarad och i fint väder också. Visst var den vacker men jag måste säga att jag cyklat på vackrare ställen de senaste veckorna.
  
Fortsatte ytterligare en mil längs kusten, nu i lite halvstark motvind. Naturen och även trädgårdarna är mycket mer grönskande och blommande här mot tidigare.

 

 
  
  
  
Såg en skylt på en väg in mot landet som det stod Molde 47 på. Då for fan i mig och jag svängde ditåt. Jag visste att sportaffären som hade mitt reparationskit hade öppet till kl 20. Det borde jag kunna klara med marginal.
På trapporna och slut med fotopauser igen. Mot slutet gick det ganska tungt så jag var glad att den 3km långa tunneln genom berget en bit innan Molde faktiskt lutade åt rätt håll till största delen.
Rejält trött och sliten i knäna efter drygt 8 mil sprang jag in i butiken och köpte min lagningssats. Käkade sen på McDonalds som belöning för hårt slit innan jag cyklade tillbaka till en camping jag nyss passerat.
Där sitter jag nu och skriver. Tältet är rest och torrt. Solen skiner på väg ner. Om campingen i Kristiansund var en av de absolut sunkigaste jag bott på så är den här en av de finaste. Nybyggda servicehus och allt är så välskött.

  
  
I morgon är tanken att jag ska ta mig via ett par öar och flera färjor mot Ålesund. Får se hur långt jag kommer. Tänker inte kolla turlistor i förväg för att slippa bli stressad. Funkar det så funkar det, annars får jag snällt vänta.
Prognosen säger mulet men bara ytterst lite regn. Däremot får jag räkna med lite motvind.

Varför skulle något bara annorlunda här?
Regnet strömmar ner för båtens fönster och det är helt grått runtom.

Både SMHI och YR spår rikligt med nederbörd och låga temperaturer för hela kommande veckan utom måndag.
Ett par norska tjejer som jag följer på deras Norge På Langs har fått göra uppehåll. De skickade hem skidor och pulkor för ett par veckor sen och har delvis använt snöskor sen dess. Nu kan de inte ge sig in i de södra delarna för att det är för mycket snö kvar. När snön smälter blir vattenflödena så höga att vad inte är att tänka på. Jotunheimen är inte att rekommendera för vandring innan midsommar åtminstone.
Några som skulle börja gå Gröna Bandet i Grövelsjön för några dagar sen fick vända på grund av snömängderna och skjuta upp sin start med tre veckor så det är inte bara i Norge det är besvärligt.
Även om jag visste att jag påbörjade turen för tidigt på året så har jag enligt norrmännen varit ”uheldig” för så här dåligt ska det inte vara.
Nåväl, nu är det bara att satsa på den sista delen. Jag har mer tid och kan ta det lugnt med kortare etapper. Jag lär få ta kostnaden av att skaffa boende inomhus så jag kan torka kläder och mig själv.

Sen har det trots allt ibland visat sig att prognosen inte håller. Det kan bli bättre än väntat.
Jag ser fram emot att passera ”Västerhavsveien” och sen ge mig in det gudomligt vackra ”Sogn och Fjordane”.

Får jag önska mig något så är det möjlighet till utsikt och fotografering.
Har suttit på båten och funderat en del. Jag måste lida brist på några delar av människans flockbeteende.
Jag ser folket ombord röra sig i grupp enligt samma mönster hela tiden. De går till matsalen i grupp, sen förflyttar de sig till loungen för en kopp kaffe, därefter går de ut en sväng på däck och så avslutas varvet med att de sätter sig i stolarna i panoramabaren med ett glas. 

Inför nästa måltid börjar allt om igen.
Jag har gärna sällskap på resan men detta gruppbeteende ger mig ingen positiv känsla. Hur vacker natur båten än passerar kliar det i mig att få styra min resa själv.
Det kanske är en av orsakerna till att jag är ute på den tur jag nu är.

Efter en natt där taxichaufförer dök in på sitt kontor med någon timmes mellanrum och där mitt liggunderlag fick resans första punktering blev det inte så mycket sömn.

När det äntligen var dags att packa ihop sken solen från en klarblå himmel och det var riktigt skönt ute. Hade jag tagit fel beslut?

   

Ombord på båten så fick jag hytt med fönster vilket jag inte betalat för så det började bra. Direkt upp för att fota när solen äntligen visade sig.

  
  
  
  
Efter en stund kom skyarna och tyngre moln la sig över land. Det har dock i stort sett inte regnat på båten under dagen. Däremot i flera av hamnarna vi lagt till i har det regnat.
Jag har friskt beblandat mig med boskapshjorden av framförallt franska och tyska turister.

När högtalaren ropat ut diverse sevärdheter har hjorden rört sig från babord till styrbord och sen tillbaka. Ett tag funderade jag på om det gick att få båten att rulla genom att öka tempot på pensionärernas förflyttning.

  
  
Det har verkligen varit: Titta till höger nu! Lyft kameran nu! Knäpp bilden nu! Gå nu över till andra sidan och gör om samma sak!

  
Helt plötsligt rensades akterdäck där jag stod på solstolar och annat krafs. Efter en stund förstod jag att det skulle hållas en ceremoni.

När vi passerade polcirkeln skulle alla ta en sked tran, alltså fiskleverolja, för att fira. Skeden fick man behålla som souvernir och ville man betala 90 kr så fick man ett litet glas skumpa att skölja ner oljan med. Snällt köade vi från ena hållet för att få en sked och sen för att kapten på båten skulle fylla den med tran.

  
Där någonstans fick jag nog och började gå åt motsatt håll för att slippa trängas om kameraplatsen.

  
En lugn och skön dag på båten med massor av vacker natur. Någon gång ska jag se till att på något vis ta igen det jag missar nu. Men då mitt i sommaren.

Helgelandskusten visade upp mjuka gröna öar ute till havs och inte fullt så dramatiska fjäll inåt landet. Ja förutom i början då när de stora glaciärerna med sina höga fjällområden dominerade inåt land.

  
  
  
Det har blivit både hamnbesök där jag haft någon timme att gå iland på och en bastu nu framåt kvällen.

I en av hamnarna väntade en trumslagarorkester på oss. Då skyndade sig reseledaren att snabbt dela ut norska flaggor som alla skulle vifta med. De flesta lydde snällt!

  
Nu har dock regnet börjat om och det finns inte mycket att se på. Vi ligger still i Trondheim några timmar i morgon bitti innan vi går till Kristiansund där jag går av båten på eftermiddagen. 

  
De ”Sju systrarna”!

  
Väderprognosen för morgondagen visar regn och kraftig vind för i stort sett hela Norge, 

På måndag ska det vara bättre och då börjar cyklingen på allvar igen!

Efter en kylig natt med ihållande ösregn och hård vind kan jag säga att jag uppskattade att ligga torrt i ladan. Trodde nästan taket skulle lyfta emellanåt.

YR visar på fortsatt ihållande regn hela dagen för att sen bli uppehåll i kväll och natt. En fin morgon ska sen följas av ytterligare regn. I flera dagar! 
Camping-gubben säger att han aldrig varit med om så mycket snö kvar på fjället så sent på året. De jättestora  glaciärerna Svartbreen och Saltbreen med all snö i fjällen runtom kyler ner hela trakten säger han. Det här regnet borde ha kommit för mer än en månad sen för att ta bort snön. Nu kommer det som mer snö istället på höjd över 500 meter.

Läste i en tidning att de haft den kallaste maj på 16 år och att det följdes av en lika kall inledning av juni.
Jag ser inget när jag cyklar då allt ligger i regndimma och jag kan heller inte ta fram kameran.
Det här är inte den semester som jag jade tänkt mig just nu. Det leder till ett drastiskt beslut.

Jag har bokat en hytt på Hurtigrutten från Örnes till Kristiansund. Jag hoppar alltså över resten av etapp 2 och Trondheim. Det är ostadigt och regn i hela Norge men söderut kan jag åtminstone hoppas på tvåsiffrigt på termometern. Jag får då fler dagar och kan ta det lugnare på sista etappen. 

  
Båten går kl. 7 i morgon bitti så nu gäller det att ta sig till Örnes.

  
Och det var inte så bara! Kraftigt kuperat hela vägen med en rejäl höjdpassage. Dessutom lång tunnel med motlut vilket suger duktigt. I nerförsbackarna är det så otäckt att jag bromsar nog mer än Karin gjorde tidigare.

Regn hela vägen och jag verkligen ogillar att cykla i regnbyxor. Tycker de suger kraften ur benen. Om jag nu har någon!

Fullbokat på hotellet och inte en chans att jag cyklar en mil tillbaka till en camping jag passerat.
Min första ide funkade som tur var. Ett jättefint väntrum som taxi och Hurtigrutten delade på men som skulle låsas över natten.
Jag ringde tjejen i växeln som genast sa att det inte var några problem. Självklart var jag välkommen att övernatta där. Hon skulle se till att det inte blev låst.

  

Hon kan vara glad att vi pratade på telefon för annars hade jag gett henne en rejäl kram där jag stod kall, trött, blöt och hungrig. Förmodligen ganska illaluktande också 😁

Tänk vad lite enkel medmänsklighet och vilja att rucka lite på reglerna kan betyda.

Så nu har jag klätt av mig alla blöta kläder, hängt dom på tork och förberett nattlägret.
Kan bara hoppas att den videoövervakning det är skyltat om är avstängd. De har kameror i alla vinklar så det kan bli flera goa klipp till youtube här.

Jag var tvungen att messa tjejerna där hemma och fråga om de tyckte deras far var någorlunda normal trots att han vid 54 års ålder fortfarande kan tänka sig den här typen av logi. Deras svar tyckte de var självklart men att det inte enbart var negativt. Ett visst mått av galenskap som ger möjlighet till udda upplevelser.

Klockan 7 i morgon byter jag ut det enkla cykellivet mot ett drygt dygn på Hurtigruttens kryssningsfartyg.

Känns som helt rätt beslut, särskilt som ännu en tung skur med hagel just slår mot fönstren, och Helgelandskusten får jag spara till en annan gång.

Igår hade vi vilodag i Bodö. Visserligen kröp vi inte in i tälten på campingen innan kl 4 på morgonen så det blev inte så många timmars sömn.
Jag var igång vid 8 igen och efter att ha bytt tälten mot en liten hytte så cyklade vi mot stan.

Prio 1 var återigen att få cykeln fixad och det gick kanonbra. En bra mek i en sportaffär satte fart direkt. Nya ekrar satt snart på plats.

Han passade även på att justera bakbromsen som tydligen legat på. Inte konstigt det gått så tungt för mig jämfört med de andra 😉

Samtidigt som jag väntade på cykeln blev Karin 3000 fattigare. Det var en bra affär med massor av snyggt från Norröna och hon som skulle åka hem kunde handla på sig en del.
Sen vidare till turistbyrån där mitt paket med påfyllning skulle finnas. Tji paket!

Till posten med andan i halsen och som väl var, där låg det.
Vi lyxade till det med en oxfilé och pommes innan vi åkte tillbaka till campingen. Jag beställde extra pommes och fick säga till när de inte kom. Jag fick en skål samtidigt som hon påstod att de lagt på det extra redan från början. Det hade jag inte märkt.

Tillbaka på campingen fixade jag tvätt och ompackning. Karin o Barne packade för hemresa.

Morgonen därpå skildes vi utanför hytten. Med det väntade vädret måste jag erkänna att det kändes tungt att cykla vidare. Dessutom utan trevligt sällskap.

Första 1,5 milen på cykelbana och vinden i ryggen ut från Bodö gick fort. Sen väntade sidvind och kuperad terräng fram till Saltstraumen.

En plats där tidvattnet är Norges mest markanta och vattnet ska passera en smal ström där vattnet kokar.

När jag cyklade upp över bron blåste det 13 m/s från sidan och regnet kom.

Snabbt över och in i en lyxig busskur för skydd. Dessa kurar, oftast i trä, har redan blivit mina bästa vänner i strävan att både slippa bli blöt och cykla i regnbyxor.

Så fort jag kom in i kuren slutade regnet och jag kunde gå tillbaka och fota.

Cyklade på en mil till, ganska mycket uppför, innan det var dags för nästa besök i en kur.

Därefter gick det uppåt, och uppåt. Inte som våra tidigare fjällövergångar men ändå ganska saftigt. Så fortsatte det i en seg mil.

Redan i början av stigningen när jag fick en skur av snöblandat regn i ansiktet fick jag ge upp min målsättning att inte cykla i regnkläder utan söka skydd istället. Här fanns inget skydd!

Väl uppe gick det genast fort nerför. Det är här jag inte kommit överens med cykling än. Först genomsvettig med regnkläder i uppförsbacke, sen nerkyld av fartvinden i långa snabba nedförsbackar.

 

 

När jag kommit ner till havsnivå igen och regnet trummade på sökte jag skydd på en bensinmack.

Hamnade i trevligt samspråk och blev sittande med kaffe en god stund men regnet ville inte sluta.

Fick tips om en camping en knapp mil framöver. Hade tänkt cykla ytterligare ett par mil idag men det är inte kul i motvind, regn och ibland snö.

När regnet verkade lugna sig drog jag iväg. Mötte ett par härliga traktorekipage med husvagn som Jarmo på jobbet hade dreglat ner sig över.

Hann bara cykla ett par km så öppnade himlen sig. En stund senare simmade jag in på en härligt pittoresk bonn-camping modell mindre.

Hade tänkt tälta då det blir för dyrt med hytte nu när jag är ensam. Tältplatsen var dock så vattensjuk att det inte var lämpligt.

Gårdskarlen Ali föreslog då bonngubben att jag kunde sova i en soffa i den lada som användes som kök av tältare. Bra förslag! Jag slapp blöta ner tältet och allt annat i sörjan och det är bara jag som använder ladan. Övriga gäster bor i hytter eller husbilar.

Apropå Ali så har jag undrat en del över hur den saken funkar i Norge. Har inte bestämt mig för vilken åsikt jag ska ha om det än heller.

På nästan alla ställen vi bott på har det funnits invandrare som städat och skött grovgörat mens de norska ägarna suttit på kontoren eller i huset intill och tagit betalt.

Är det subventionerad arbetskraft eller är det ett sätt att få invandrare i arbete? Jag vet inte men det intryck jag får är att de verkar vara tacksamma för att ha ett jobb.
Ali här springer och anvisar platser till gäster, städar och håller ordning. Den äldre bonngubben skulle förmodligen inte orka driva campingen själv.
Nu hoppas jag på bättre väder i morgon. Jag har 6 mil till Örnes där jag ska ta en färja för att slippa Svartistunneln, under glaciären Svartisen, på nästan en mil där det är cykelförbud.

Ska försöka ta mig en bit till sen men fortsätter det här vädret går det inte.

Som nödlösning om schemat inte alls går att hålla finns Hurtigruttens hamnar längs vägen men jag vill framförallt cykla Helgelandskusten ner till Sandnessjöen innan jag funderar på något sånt. Dit har jag 25-30 mil nu.

Ingen storm! Men däremot regn. Vi gjorde som de brukar vid alpina tävlingar. Vi sköt fram starten för att få rättvisa förhållanden.
  
  
  
Till slut insåg vi att vi inte skulle nå Moskenes med mindre än att vi cyklade 7 mil i regn vilket inte lockade någon av oss. 

Vi gick på alternativ 2 vilket innebar att vi kunde skjuta fram starten mycket mer.

  
  
Efter otaliga kaffekoppar i receptionen satte vi oss framåt kvällen på cyklarna och cyklade de 16 km in till Hurtigruttens kaj i Stamsund. Nästan helt uppehåll!

  
  
Ett par timmars väntan till innan vi embarkerade Richard With i riktning Bodö.

Faktiskt lite barnsligt spännande att åka med Hurtigrutten som jag hört så mycket talas om.

  
  

   

Båtresan över handlade mest om att få någon blund i ögonen. Jag saknar tyvärr Barnes förmåga att somna så fort han sluter ögonen. Den skulle jag vilja ha!

  
  
 
   

Kom av båten vid halv 3 och cyklade genom ett tyst Bodö till campingen på andra sidan stan, upp med tälten och ett försök att stjäla några timmars riktig sömn innan ”vilodagen” börjar.
Då ska nämligen cykeln repareras, paket hämtas ut på turistbyrån och kläder tvättas. Kanske ska försöka se något av stan också.
Mitt sällskap ska förbereda sin flygtur hem vilket ställer andra krav på mig framledes.

Inga hjälpryttare som drar och tvingar mig framåt när orken och motivationen tryter. Ingen att dela priset på hytter med vilket innebär att det är tältet som gäller. Ingen som vakar över prylarna när man lämnar dom korta stunder.

Nåväl i morgon börjar fortsättningen mot Trondheim längs den Helgelandskust jag hört så mycket om. Bara hoppas prognosen med regn i stort sett varje dag närmaste tiden är genomfel!